Blir ignorerad på facebook.
lalalal, ingen annan som ska skriva något?
Pinsam jälva tystnad. Jag existerar inte.
För MP1TX är jag inget.
Flashback från sjynde klass alright.
ska det ta två år att komma in i klassen?
Yeah, I'll probably end it before that.
Mitt rum.
Skit samma, bara jag som läser, DU VET HUR DITT RUM SER UT EMMA .
Ola kommer hem om 17 dagar. Han kommer alltså hem den 17/12 från England då han har läst klart sin termin där. Så länge har jag sovit på hans rum av anledningar som:
Men nu när jag har varit i det andra rummet, flytta nog in där några veckor efter att skolan började, så har väl min personlighet speglats efter det. Ett större rum, mer att göra. Jag har tagit mer palts. Det var så jag fick mina kompisar i MP1B. Jag tog plats, vågade gå in och skämta och prata. På några veckor hade jag Mitt lilla "apgäng". Jag tog rätt stor plats i den klassen kan jag känna. Alla visste vad jag gjorde men jag visste knappt något om resten. Det känns dumt, och jag undra ofta över många, och göra inu. Men riktiga jag - den socialt störda personen - har inte förmått mig att snacka med dem.
Nu är det samma sak. Ingen ser mig i klassrummet, och när dem gör det är det för att jag kan olika frågor lärarna ställer, eller för att jag dampar högt. Men inget bra, inget långvarit. Dem vet inte vem Emma är.
När jag tänker efter, vem vet det egentligen? För vem är jag?
Ja, knappt vet jag själv. Men det ska jag reda ut andra dagar.
Men jag har mitt rum i alla fall, mitt lilla kära rum. Jag måste påminna mig själv att sätta upp Bullet For My Valentine postern snart också.
Jag minns när jag var liten. Jag hade leksaker överallt. På hyllor, i skåp, i låder, på bord och på golv, under sängen över allt. Jag minns också att min mamma brukade leka med mig när jag var liten, på kvällarna efter maten när jag inte hade någon annan att leka med. Jag minns att jag hade en rätt liten säng då, typ 175x90 eller något. Den var i alla fall liten, och eftersom mitt rum är litet, var det lätt att möblera med den sängen. Jag möblera om flera gånger om året.
Jag vet inte riktigt vad de betydde då, och vad det betyder nu. Att jag ska bli arkitekt? Eller designer? Kanske starta flyttfirma?
nä som sagt jag vet inte vad de hade för mening, men jag mådde bra av det. Jag behöver förändringar. Jag känner det nu. Jag hade 10 veckor med MP1B, visst, jag kunde tröttna, men jag hade nog hellre gått 3 år där än 3 år med MP1TX. Ja, ett annat problem. Jag kommer också till det. Men inte just nu.
För nu ska jag fiffla lite med historia, och så ska jag lyssna på musik, hämta laddare, facebooka och smsa.
Ola kommer hem om 17 dagar. Han kommer alltså hem den 17/12 från England då han har läst klart sin termin där. Så länge har jag sovit på hans rum av anledningar som:
- Öhhhm, större rum?
- där funkar taklampan i alla fall. Pappa har fortfarande inte fixat lampan på mitt rum. Det har inte runkat sen i februari, typ något fel i kontakten.
- Bra högtalare!
- Bättre ventilationssystem
Men nu när jag har varit i det andra rummet, flytta nog in där några veckor efter att skolan började, så har väl min personlighet speglats efter det. Ett större rum, mer att göra. Jag har tagit mer palts. Det var så jag fick mina kompisar i MP1B. Jag tog plats, vågade gå in och skämta och prata. På några veckor hade jag Mitt lilla "apgäng". Jag tog rätt stor plats i den klassen kan jag känna. Alla visste vad jag gjorde men jag visste knappt något om resten. Det känns dumt, och jag undra ofta över många, och göra inu. Men riktiga jag - den socialt störda personen - har inte förmått mig att snacka med dem.
Nu är det samma sak. Ingen ser mig i klassrummet, och när dem gör det är det för att jag kan olika frågor lärarna ställer, eller för att jag dampar högt. Men inget bra, inget långvarit. Dem vet inte vem Emma är.
När jag tänker efter, vem vet det egentligen? För vem är jag?
Ja, knappt vet jag själv. Men det ska jag reda ut andra dagar.
Men jag har mitt rum i alla fall, mitt lilla kära rum. Jag måste påminna mig själv att sätta upp Bullet For My Valentine postern snart också.
Jag minns när jag var liten. Jag hade leksaker överallt. På hyllor, i skåp, i låder, på bord och på golv, under sängen över allt. Jag minns också att min mamma brukade leka med mig när jag var liten, på kvällarna efter maten när jag inte hade någon annan att leka med. Jag minns att jag hade en rätt liten säng då, typ 175x90 eller något. Den var i alla fall liten, och eftersom mitt rum är litet, var det lätt att möblera med den sängen. Jag möblera om flera gånger om året.
Jag vet inte riktigt vad de betydde då, och vad det betyder nu. Att jag ska bli arkitekt? Eller designer? Kanske starta flyttfirma?
nä som sagt jag vet inte vad de hade för mening, men jag mådde bra av det. Jag behöver förändringar. Jag känner det nu. Jag hade 10 veckor med MP1B, visst, jag kunde tröttna, men jag hade nog hellre gått 3 år där än 3 år med MP1TX. Ja, ett annat problem. Jag kommer också till det. Men inte just nu.
För nu ska jag fiffla lite med historia, och så ska jag lyssna på musik, hämta laddare, facebooka och smsa.
Snart ska jag berätta historien om rummet. Allt jag minns och vill minnas
Märker ingen det? Ser ingen sorgen, tröttheten och förtvivlan i mina ögon?
Jag vill bara sova, och reda ut allt, men helst sova, för de är lättast.
ska snart förklara
Städar rummet inu.
Ska snart ta en vända ner med gamla kläder, leta upp en sopsäck och slänga båda Olas och mina. Sedan ska jag gå och duscha, och så ska jag stänga fönstret på Olas rum...
Jag vill bara sova, och reda ut allt, men helst sova, för de är lättast.
ska snart förklara
Städar rummet inu.
Ska snart ta en vända ner med gamla kläder, leta upp en sopsäck och slänga båda Olas och mina. Sedan ska jag gå och duscha, och så ska jag stänga fönstret på Olas rum...