Tänk att en person kan vara ute och gå en vanlig, väldigt standard promenad. Det är samma vägar, samma hus, samma växtliv, växlande under årets alla årstider. På vintern kan dofterna av tvättstugor, hav och träd vara lite mer dämpade av kylan. Idag gick jag förbi en kolonilott, som jag ofta gör, idag hamnade jag på andra sidan vägen, som jag gör mer sällan, jag gick längs med staketet. Jag lyssnade på en ljudbok när jag gick förbi en av lottorna. Det var samma granbuskar som jag gått förbi hela året, sedan jag flyttade i närheten av vattnet. Plötsligt kände jag en varm doft av gran och bark som tog mig tillbaka i minnena till min barndomsvän trädgård. 30 mil och 15 år senare, så såg jag studsmattan, rabatterna vi lekte i, granarna vi gömde oss bakom när vi lekte röda vita rosen. Och det är väl det lustiga med minnen, att helt plötsligt går du inte längre i din stad utan i en av de platser, min grannes trädgård, som utgjort så mycket grund för min fantasi.