kristofferssonemma.blogg.se

Mina tankar slungas fram och tillbaka.
Vänder på en sekund, stressen tar över och paniken tycks alltid vila runt hörnet.
Förvirrad, glad, ledsen, lycklig, arg, trött, uttråkad, energisk, förbannad, förtrollad, förvirrad.

Samma känslor om samma saker, som bara går runt och runt och jag känner hur mitt humör kan förändras på bara en förmiddag och ibland kan det ta hela dagen eller till och med en vecka.

men nu är allt så förvirrande.
Just nu, känns det som om jag lever flera liv.
Mitt ena liv, går ut på att gå upp på morgonen, kanske ha körlektion innan skolan, vara i skolan några timmar, åker hem, chillar, försöker spendera tiden med familjen eller vänner, lite som det varit det senaste åren.

Mitt andra liv räknar kalorier, övertalar mig själv att inte äta något överdrivet onyttigt. Gymmar, tänker alltid på vinden, svetten och minuterna när jag cyklar. Räknar allting i kalorier och tid.

Mitt tredje liv är fredrik, några sms om dagen, några konversationer på facebook och sedan kommer den efterlängtade helgen då vi kan göra saker som att larva oss när vi äter godis, spelar TV-spel och småtjivar, går små promenader och kollar på filmer sent på kvällen.

Sist är det också den paranoida delen av mig som bara tänker på framtiden och dåtiden. Allt var så dåligt innan, nu ska det bli bättre. Som hela tiden hastar med framtiden, kan inte leva i nuet för måste planera i förväg. Stress är nyckelordet och panik är rubriken.

Min fråga är, vem fan är jag, och vad ska jag?

tänk så mycket saker jag möter dagligen. Skämt, internet, folk på bussen, karaktärer i böcker, snorungar i filmer, facebook hit och skolan dit. Tänk alla löv på den fuktiga marken och alla fåglar längs den skimmelsgrå himmeln. Från mina övervägning om vilken vindruva jag ska plocka, till vad mina föräldrars separtion betydde. Det finns ingen som har en aning om vad jag tänker på dygnet runt. Vilka skor jag ska välja, om jag ska klämma en finne eller inte, om jag ska plugga vidare eller inte. Det finns så många tankar, som skapar och formar människor på så många olika håll. Under perioder spenderar man så spenderar man kanske mer tid med vissa människor och då kanske man pratar ofta om sina val, sina värderingar och funderingar, man finns alltid där och det blir naturligt.

Jag tänker på mitt liv. Jag tänker på en bild jag såg på Mathildas tumblr. Jag tänker på Carolas låt "livet är som ett träd", och så tänker jag ytterligare en gång på bilden på Mathildas sida.

Jag har fått äran att vara så nära många personer. Vänner, föredetta kamrater, personer som finns i ens omgivning. Jag visste allt om min ena kompis. Ibland visste jag mer om henne än vad hon själv gjorde. Vi ringde varandra varje dag och analyserade exakt allt som hade hänt under dagen. Man pratade om allt, från det djupaste till det yttersta. Men det ändrades. Det ändras alltid. Hon delade med sig av allt det djupa, men vårt ytliga snack om vanliga saker som lärare, gårdagens middag och tvprogramm fanns inte längre kvar i samtalet. Hon pratade med andra om det, jag blev nästan besviken när jag inte hörde samma historier om hur familjen snackade vid matbordet längre. Jag blev en teraput istället för en bästa vän.

en av böckerna jag starkt övervägde att också beställa, 50 shades of grey, blev aldrig beställd pga sitt pris. Jag tänkte jag kan vänta med att läsa den. Min stalkning av Ryan Gosling ledde mig till denna bilden. And now, we wait.