Efter en fin helg i slutet av september var jag riktigt uppladdad och taggad på en ny arbetsvecka.Jag planerade in promenader och aktiviter till höger och vänster och var taggad på trevligt sällskap och höstmys i oktober. Nu känns det som att jag har åldrats 4 år på 2 veckor.
Aska som alltid uppmuntrat mig och stöttat mig i sorg är själv ledsen och mår dålig och jag undrar om jag hinner till vetrinären. Aska får ha tratt på sig, Aska blir ännu mer energilös, timmarna till vetrinärsbesöket känns väldigt avlägsna. Aska får medicin och hon sväljver den men hon rör knappt på sig de första dagarna. Aska som piggnar till och jag som samtidigt ska planera en begravning på flera mils avstånd. Stödet i vänner och familj, jag pysslar om Aska,Tova leker och ett liv förblir förgånget men som vi minns med kärlek.
Aska som efter cirka tio dagar får ta av sig tratten. Aska som leker och busar. Aska som tvättar sig och bry sig om sig själv men som inte river upp såren. Begravningsplaner som närmer sig och semester som är inplanerad. Hur länge sörjer man? Hur många år har jag inte redan sörjt det här? Den första veckan jobbade jag hemifrån, undvek kollegor ställde in planerna, undvek musik och levde i tystnad. Aska kan väl inte ha förstått att jag sörjde ett liv? Eller att jag grät nät jag såg på Aska som vred sig i plågor, att jag trodde att vetrniären skulle vilja avliva henne för hennes egen skull. I en vecka levde vi försiktigt, sörjde och pausade rutinerna.
Den andra veckan börjar vi ta vara på livet, musiken tjuter ur högtalarna, jag vrålar med, dansar med katterna när vi jagar foliebollar över golvet. Om ni två katter lever för min skull skall jag leva för er skull. Och kanske är det ett sätt at hedra det liv som gått bort, genom att ta vara på det liv vi har kvar.
Aska som alltid uppmuntrat mig och stöttat mig i sorg är själv ledsen och mår dålig och jag undrar om jag hinner till vetrinären. Aska får ha tratt på sig, Aska blir ännu mer energilös, timmarna till vetrinärsbesöket känns väldigt avlägsna. Aska får medicin och hon sväljver den men hon rör knappt på sig de första dagarna. Aska som piggnar till och jag som samtidigt ska planera en begravning på flera mils avstånd. Stödet i vänner och familj, jag pysslar om Aska,Tova leker och ett liv förblir förgånget men som vi minns med kärlek.
Aska som efter cirka tio dagar får ta av sig tratten. Aska som leker och busar. Aska som tvättar sig och bry sig om sig själv men som inte river upp såren. Begravningsplaner som närmer sig och semester som är inplanerad. Hur länge sörjer man? Hur många år har jag inte redan sörjt det här? Den första veckan jobbade jag hemifrån, undvek kollegor ställde in planerna, undvek musik och levde i tystnad. Aska kan väl inte ha förstått att jag sörjde ett liv? Eller att jag grät nät jag såg på Aska som vred sig i plågor, att jag trodde att vetrniären skulle vilja avliva henne för hennes egen skull. I en vecka levde vi försiktigt, sörjde och pausade rutinerna.
Den andra veckan börjar vi ta vara på livet, musiken tjuter ur högtalarna, jag vrålar med, dansar med katterna när vi jagar foliebollar över golvet. Om ni två katter lever för min skull skall jag leva för er skull. Och kanske är det ett sätt at hedra det liv som gått bort, genom att ta vara på det liv vi har kvar.