kristofferssonemma.blogg.se

Skrev min B-uppsats om genusvänliga barnböcker
Kalle med klänning
som var bra i att en kille, Kalle, bär klänning. Men var dock sämre på andra plan
Kvinnor var illustrerad med långt hår, smycken på armar/hals/öron, en viss sorts skor
medan män var korthåriga, långt hår på bröst och ben, endast läderklocka, och en viss sorts skor
(detta var alltså väldigt stereotypiskt och en massa annat i boken var nämnvärt att klaga på)

Dock så skulle författaren skriva en serie,
och det fanns planer på att skriva en bok som skulle heta "Kalle blir kär" 
Denna bok har dock inte publicerats trots att den skulle komma ut 2013

Jag och min partner i uppsatsskrivandet spekulerade om hurvida personen skulle vara en tjej eller kille

Nu tänker jag:
100% bra om kille blir kär i en dude
150% bra om personens kön inte nämns och har ett namn likt Kim eller Robin
200% bra om kalle blir kär i sig själv!

 vi finns
vi lever
och vi gör det i våra kroppar

för någon vecka sedan såg jag en bild på facebook som någon gillat.
På den första bilden var en tjej med blont hår, vit stickad tröja, plattat hår, diskret sminkning
på nästa bild var samma tjej fast med svart hår, svarta kläder, pircingar samt en hård, svart sminkning runt ögonen
på bilden stod det något i stil med
detta är en deprimerande förändring


och jag tänker på en gamla klasskompisens broder
som jag såg idag för första gången på flera år
svarta kläder, nitar, pircingar, kängor, han har inte förändrats mycket de senaste åren i hans fortfarande rockiga stil.

Helt bilden, och än värre, dens poäng
får mig att må illa.
Att det finns folk där ute som gillar och delar dessa bilderna.
Varför har ni rätt att säga att deras kroppar är fel?

Personen som gillade bilden är själv en väldigt utseendefixerad person
(utseendefixerad är man förövrigt också om man tar tid till sig att färga hår, naglar, smink osv
så brodern var ju medveten om sin stil, därför räknas han också dit)
När personen gillade bilden, som själv lagt ut en hel del pengar på sina kläder, sin kropp och tatueringar samt pircingar som hen anser legitima och inte "rockiga" eller pircing i ögonbrynen.
Jag är bekant med personen och detta är fakta

 

*långt och jobbigt inlägg men poängen*

Förutom all jävla hets om smala kroppar som tränar,
rätt kläder, hår eller naglar

så finns det också fortfarandet hetset om kläder och pircingar
Är detta en nyhet, såklart inte.
Det är en påminnelse till alla oss
(jag nämner mig själv för jag vet att jag reagerar på tatueringar och pircingar)
att vi inte har rätten att uttala oss om någonting gällande andras kroppar.
Vi har fått vars en,
gör vad du vill med din
om du vill se det som en målarduk eller en möjlighet till en skön löprunda
ta hand om din kropp
låt andra se ut precis som de gör
och tänk inte ens tankar som:

- Hon är redan tjock, ska hon verkligen äta allt det där också?
- Om han hade tränat hade han varit supersnygg
- Hade hen inte hade tatuerat sig så hade hen varit jättefin
- Rakat skallen? Vem vill göra sånt ens?
- Varför envisas typ 30åringar med pircingar?

Lider ni av andras utseende och inte värre grejer så tycker jag synd om er
Och en påminnelse till er också:
- NI/bästa du/snorunge/kärring/machoman
ofta ser man sina egna problem i andra
kanske dömer ni andra för att ni själva är rädda att bli dömda
eller att ni tänker att ni borde äta mindre/träna mer/fixa hår osv
Mer hur ni än ser ut
så är det era kroppar
och ni får vara precis som ni vill
och därför ska ni också låta andra vara precis som de vill.

Så till hen som gillade bilden på facebook:
Du är inte bättre än någon annan för du klär dig på ett sätt som du tycker är atteraktivt
alla har sin stil/umgänge osv där den själv är den bäst klädde osv
Hur ska någon kunna älska sin egen kropp när folk envisas med att ha åsikter om den?
Nä, sköt er själva och låt andras älska sig själva också

En utmaning till oss alla:
ge en komplemang åt någon bekant för dens
hår/klädsel/skor/lillfinger/fräknas/öron
något som gör en person glad
och som förhoppningsvis inte är svår uppgpift.

Har krystat fram ett personligt brev

efter en lång dag så har familjen och jag varit ute och käkat

ola är hemma från usa och han köpte skor till mig, förstora

har varit hos grannen och diskuterat cv-teknink

är helt slut och känns som jag har 1000 saker att göra

men kan nog vänta till imorgon.

Ska ta en lång dusch och sedan läsa lite


dagens partypooper:
Att ha jobb men veta att man ska bli arbetslös är lite som att
fortsätta i ett förhållande där man vet att man kommer bli dumpad efter en viss tid

Förutom
att istället för att en baxig person flyttar till en annan stad i en fransk film
och sedan återvänder för kärleken
 så är min sommarjobb ingen lycklig film
och det kommer inga jobberbjudande
och jag gört mitt jobb, helhjärtat
men till vilken nytta