kristofferssonemma.blogg.se

Lite hemkänsla

En gång skrev jag en text om när jag först kände mig som hemma när jag hade flyttat ihop med Hampus i Kalmar. Vi bodde ju tre människor i en två och ibland var vi fyra personer och två katter också. Att sova på en bäddsoffa gjorde inte det hela mera hemtrevligt heller, jag kände mig som en gäst. Samtidigt var det en prövoperiod, jag skulle ju egentligen skaffa eget ifall inte jag och Hampus inte fungerade att bo ihop helt enkelt.
   En, för andra förmodligen tråkig söndag, så fick jag den där hemkänslan. Det regnade och vi satt inne på eftermiddagen i soffan. Han spelade spel och jag satt och fyllde i en kalender. Vi planerade mat och för första gången kände jag verkligen att det här var mitt hem också.
   I ett halvår har jag nu bekantat mig vad allt det innebär att bo i en lägenhet i ett hus (ett gammalt trähus dessutom). Det har varit väldigt kallt, jag har alltid fått stiga upp och ta på full mundering med pyjamas, fluffiga tofflor och morgonrock. Jag har bekämpat spindlar, jag har slängt ut en kaffekokare på gräsmattan, fått panik varje gång brandlarmet går, bekanta mig med saker. Att flytta rakt in till Hampus (som mitt första riktiga boende, korridoren räknas inte), har gjort mig bortskämd. Jag behövde alltid bara föra över pengar till någon och nu när jag flyttade in här lyckades jag tabba mig med hyran också.
   Efter ständigt pyntande och inredande så känns det som att jag börjar komma någon vart. Men det luktar aldrig som jag har tänkt mig, flera doftoljor och ljus ligger i skåpet men jag orkar aldrig tända dem. Ibland känns det dock inte helt rätt, jag vet inte varför.
   Så kom söndagen den artonde mars. För ett dygn sen välde det ner snö och nu är det vindstilla och sol. Solen har stått på hela dagen och det finns en värme i det lilla huset som jag inte känt sen första gången jag var och kollade på det. Det sorts värme som blir i trähus med stora fönster, lite instängt. Solen värmer huden och jag ser det framför mig, somrarna i trädgården. Blommor, växter, glada katter, vänner, svala soluppgångar, slöa eftermiddagar och fängslande solnedgångar. Det här är mitt hem.
  
Aska har suttit åtskilja gånger i dörröppningen och kikat på världen. Redan i förra lägenheten hade jag satt på henne sele, men Tova fick panik och vi fick släppa tanken. Nu bråkar katterna mer med varandra än vad de leker. Tova är så nöjd med allt men Aska tar ut sin ångest på oss. Jag älskar henne villkorslöst men hon måste få komma ut och röra på sig, upptäcka, älska naturen lika mycket som jag.
   Idag sätter jag på henne selen, hon kryper stelt ifrån mig. Hon fryser alltid till så fort selen åker på. När hon insisterat på att upptäcka världen genom dörrglipan har jag tagit på henne selen, slagit upp dörren och väntat på hennes nyfikna steg och reaktion på världen. Men inte ett steg har hon tagit, varenda gång. Idag skiner solen, hjärtat är fyllt av kärlek och Aska ska fan få uppleva solen om hon så river mig.
   Hon markerar när jag lyfter upp henne, hon gör ett ljud men hon slåss inte tillräckligt för att jag ska släppa henne. Jag puttar upp dörren, håller henne i en sekund och sedan släpper jag ner henne på trappan utanför. Hon står still, länge. Folk går förbi, fåglar kvittrar, så mycket ljud och lukter att ta in. Aska ser obekväm ut och förstår nog inte riktigt selens funktion, jag klappar henne uppmuntrade, du ska ju gilla det här. Så tar hon några steg, bara på trappan, hon vågar inte gå längre. Men några steg som är tillräckligt för att mitt hjärta ska smälta och jag tänker på allt hon förtjänar, naturen.
   Kanske behövde jag känns hemkänsla för att äntligen ta mod och våga placera henne på trappan. Kanske behövde hon känna att i vårt hem, i vår värld, ingår inte bara huset utan hela naturen också.

Hej vänner

kämpar med internet, öppna ventiler, en tvättmaskin som inte startar och element på högsta värmen. Ni vet hur det, det är alltid någonting. Men just nu går allt väldigt bra annars.

Räknar veckorna i seminarium, Drag Race avsnitt och helgerna. Hinner ju knappt uppdatera men tiden flyger iväg som vanligt. Vid hade en tacksittning för oss som varit faddrar nu åt de nya nollorna, firades med chartertema och jag och Kim var fyllona i Sällskapsresan. Efter det var det avtackning för gamla styrelsen och sedana stor Gatsbyfest. Som vanligt är sällskapet och fotoautomaten bäst på deras event. Firade Johanna alldeles för sent men väldigt mysigt i veckan.

Annars, ville passa på att ge en shout out till Drag Race igen för det är så himla fint. Det har gjort mig mer kreativ och tidigare har jag skrivit om hur jag inte alls egentligen är fashionable men att när man vet att det är utklädnad som gäller så vill jag kapa en look och lägga all energi på det. Som när vi hade pirattema och istället för ett svärd så hade jag en fisk med mig. När vi hade djungeltema var jag en engelsk kolonisatör med en tekanna i bältet. Det hänger på detaljerna! När vi körde Idoltema vände vi på det och tog anti-idoler, Bonnie & Clyde. Alltid redo med en tvist. Eller t.ex när man ska ha vinterbal och använder julgransdekoration som håraccessoar.

Nu howerver, är det inga utklädnader på gång, ikväll blir det ovverall, vin, kramar, dans och lek. Då behöver man bara tänka på halva outfiten i alla fall.

P.S Äntligen hunnit lägga över bilder på datorn så here we go