Vi dansade för sällan

Vi är alla bara ensamma själar i den förvridna verklighet som dem kallar livet. 

Hur frånvaron från min vän har varit mer bekymmer än obetydlig. Plötsligt slår det mig att jag var där för henne i samma period men hon är inte här för mig nu. Hur jag saknat henne så mycket att jag faktiskt varit arg och hur jag inte kan skälla ut henne för hon är ju hon. Ett par timmar i hennes hem och relation känns normal, behövd. Upptäckte nyss att jag har en bild på oss två framme i mitt rum. Så dåligt jag mått på grund av att vi inte pratat. 

Fler saker förvirrar. Livet spelar sina spratt, som om inte det vore nog så är det 1 april imorgon. 

Jag är trött som ett as. Som vanligt. Livet tar kol på mig varje dag. 

Ja mitt humör och därav mina blogginlägg går upp och ner lika omväxlande som en bergochdalbana. But that's life isn't it? För att uppskatta bättre saker måste man uppleva sämre, so let's just sig back and enjoy the ride (or close your eyes and scream like a little girl and pray to god that it'll stop, the way i prefer it).

Copenhagen

Trots en svår vecka så var en trip till köpenhamn bokat och som faktiskt blev veckans räddning. 

Vaknade upp bitter i fredagsmorse och det överdriva snövädret i Danmark hjälpte inte till. Stängt på ströget, tydligen, så enbart en fika blev avklarat efter vår första vandring längs stadens gågatan. In på hotellrummet där vi bunkade upp med snacks och cider. Frammåt kvällen drog vi oss ner för en bufé och sedan somnade vi utslagna  ganska tidigt. Upp tidigt, tryckte i oss frukostbufé och sedan har vi vandrat på ströget det mesta av dagen. En trött Nille och jag satt på tåget hem runt fyratiden och jag ramla rakt in i påskmiddagen här hemma (som vi tydligen gör lika big deal av varje år). 

Nu ska jag byta till mjukisbyxor och låtsas som att jag inte bryr mig om vad jag väger medan jag äter mer påskgodis. (Trots att vi ätit som rika och onaturligt feta människor hela visiten. 


Någonstans mellan pengabristen och hoppet om att kanske hitta något ännu finare i en annan affär ledde till att jag inte köpte så mycket. Världens längsta kö på New Yorker också. Jaja, peace out, bilderna får berätta resten! 


#stekhotellrum


#vaskachampangeochchillacider


#varmdrickakalltväder


#storsäng


#badrumensutopia #världensbästabadrum #golvvärme #pringels #badkar #vetintehurmångagångerjagbadadeomgvarförharjagingetbadkarhemmalängre?


#puladebufé #bufe?challangeaccepted
 

Köpte hängslen! Som jag så länge eftertraktat, var väl kanske en fjorton år första gången jag funderat på det. Nu hittade inte jag den skjortan jag letade efter och denna var närmast till hands, därav lederhosenlooken!


Tog ingen bild som gjorde att tröjan såg snygg ut, men i stort sätt, en mörkblå, ärmlös hoddie. In love. IN love. Basicly, I love it.


Nu kränger jag igenom påskägget jag fick av mamma och ser vad som är ätbart och inte Ciao! 

En miljon på banken men ingenting att leva för

Idag känner jag såhär mesg för att jag har kollat ikapp 2 broke girls. 
 
Och ja även för att jag failade min andra uppkörning igår. För att livet är så fucking orättvist men jag bor endå i västvärlden och har massa pengar och får inte tycka så. Kanske är livet så fucking värdelöst för vad jag än ska göra efter studenten så är det inget som kommer vara bra nog enligt pappa och jag kommer aldrig någonsin ta körkort. Ingenting bringar glädje, inte godis, inte glass, inte träna, inte leva och inte dö. Det finns bara en likgiltig känsla av att livet är miserabelt. Kanske om jag bröt nackbenet så jag slapp göra massa skit som jag inte orkar med ändå. Eller om jag helt plötsligt blev kidnappad och bortförd så jag hade en anledning att påbörja ett nytt liv. Kanske om allt fucking mög inte var just sånt fucking jävla mög så kanske allt inte hade varit så förbannat jälva dåligt. 

Ska till mamma imorgon. Det mest positiva med denna veckan. 

Fuck allt. 
Här har du ditt jälva blogginlägg.