kristofferssonemma.blogg.se

Stressa som fan till bussen. Kom i tid = yay
matten kunde varit mycket värre. Jag hängde med på allt hela lektionen = yay
Var ganska opepp på regnet = blöh
och inte alls pepp på idrott = blöh
men så var det faktiskt ganska nice = yay
och skolmaten var helt okej, och rasten lika så = yay
sjukt jälva idioter vi har på vår skola dock.. = blöh
Jag snackade med killen på min skola som filma mig på club lamborghini = yay
det kommer antagligen komma online = blöh...

Regnet var helt okej sen, lugnande. Kan man gråta för att något är lugnt? För att det är fint? Ja, det kan man väl, men jag tror inte jag uppskattade vädert så mycket. Såg inte han idag. Emily svarade inte på sms. så smsa K. Ett steg närmare där också. Han att han ville träffa mig. Jag åkte hem ändå.

Sophie åkte på bussen. Så jag drog hem till henne i någon timme sen. Gick igenom gammalt, uppdaterade, spela mariokart för gamla tiders skull, youtubade och snackade om scream.

Sedan snabbt hem och lämna grajer och sedna full fart till bussen. Jag missa den. TVÅ GÅNGER. Dock var vädret mysigt igen, det duggregna nog lite, men ganska stilla annars. Det var fint. En vit skåpbil tutade på mig och vinkade. Jag kunde inte hålla mig förskratt och vinka tillbaka. En lastbil kom någon minut senare och likaså tutade. Jag hoppade till men vinkade lite halvt. Sånt gör min dag.

Lång kö pga rusningstrafiken. Emily var otålig när jag kom. Vi drog till stan och hon lämnade tillbaka en tröja. Vi kolla i lite affärer och sedan köpte jag tre nagellack. Mina pengar tog slut så hon betala min middag. Hon får tillbaka pengarna imorgon.

Vi går till busshållplasten där en otålig tjej redan står framme vid skylten och en ihopsjunken kille sitter i busskuren. Killen har en luva överdragen för huvudet och lyssnar på musik. Bussen kommer. Jag säger hejdå till emily, men hon säger att hon behöver inte gå på än, bussen går inte förens om några minuter. Jag frågar om vi ska gå och kolla mina busstider. Jag vänder blicken mot killen igen. Denna gången ser jag det jag inte såg innan. Vem det var. Att det var han. Att det var han som är han som jag svurit över men inte för mycket, som jag aldrig kunnat föreställt mig vad som skulle hända efteråt. Han som inte får vara där fast han såklart är det eftersom det är Trelleborg. Jag och emily går runtenom bussen och går till min buss. Berätta för emily berätta för emily eller inte berätta för emily? Den kommer inte förens om en halvtimme. Jag vet att han är på bussen nu. Jag gör en handgest och för håret bakåt innan jag lyfter blicken för att möta mitt öde när vi går tillbaka. Han står upp, han ser så mysig ut på något sätt. Hans längd och hans kinder som blivit röda av kylan är så fina och jag tycker att hela han är fin och jag hinner knappt tänka något innan jag förstår att hans stora blåa förvirrade ögon ser tillbaka på mig. Jag kramar om Emily och går därifrån. I huvudet ser jag hans gyllene lock pryda pannan. Jag ser hans tröja, hans ögon, hans lätt särade mun, lite som om han tappade hakan. Jag undrar vad han tänkte.

Malin, förlåt är du upptagen? Jaha, haha ja jag har med något att berätta.

Ellinors stol känns bekant och bekväm under mig. Hon pillar på datorn och lyssnar halvdant. Springer omkring och pratar om helgen. Hon är exalterad. Jag berättar det viktigaste sakerna som hänt den senaste veckan och hon likaså, någon timme efteråt drar jag till bussen.

19.47. Bussen ska vara här nu. Går otåligt ut ur busskuren för att kolla efter bussen. Regnet dimpar ner på asfalten och bildar långa vattendrag längs trotoaren. Går in igen, plockar upp mobilen och byter otåligt låt. Ut igen. Vart blir den av? Vattnet känns avslappnande. Jag tänker på mitt humör under veckan. Upp och ner likt ett dagisbarns förvrängda tillvaro. Hur kunde jag vara så sur? Så full av hat? Det kvittar, det är borta nu. Jag tänker på alla gånger jag skrikit, höjt rösten eller rabblat hot. Jag tänker att det var längesen jag grät. Jag blir bara sur nu förtiden. Jag ser på regnet lodrätta droppande som stoppas av den hårda asfalten. Jag låter det vara alla de trårarna jag kunde ha gråtit, men aldrig gjorde. Idag lättar tårnarna, smärtan och all oro.

Jag får förklarat av en man som också väntar på bussen att det har skett någon insident på Övre. Någon passagerar hade ställt till besvär och poliser var på plats. Jag väntar. Jag väntar till åtta tänker jag. Kommer inte bussen då, så ringer jag hem, för jag har inte mera pengar. Bussen kom två minuter i åtta. Jag fick gå på ändå, han var en kvart försenad.

Regnet. Det är fint. Det blåser inte. Jag lämnade kvar cykeln vid stavstensudde. Det känns mycket bättre att gå, det är så härligt på något sätt. Att slippa sitta och tvinga sig fram. Nä, jag går hellre. Jag är ju trots allt livsnjurate, naturälskare. Fast hade jag älskat naturen ännumer hade jag inte lyssnat på musik. Äh, det kvittar idag, idag får jag lyssna på musik.

Jag tänker att fan va lugnt det är. Fan vilket lugnt väder, fan vilket lugnt humör, hur sansad jag är trotts regnet kalla slag mot min bara hud. Jag tänker att imorgon är det samma gamla vana. Ligger lite förlänge i sängen, sitter lite förlänge vid bordet för att frukosten inte är god. Springer in i badrummet, ut igen och upp för trappan. Fan, glömde något. Ner igen, hämta, men, det är ju inte här? Upp igen, hitta, ändra, fixa, klydda, ännu fortare ner för trappan, på med skorna, jackan, kollar så jag har alla saker. Kollar mig en sista gång i spegeln på den tankspridda spegelbilden, ger den en sur blick som säger kan du inte bättre? Fumlar med hörlurarna hela vägen ner till bussen. Står där i regnet i en kvart innan jag kan dra slutsatsen att jag missat bussen. Lunkar surt till malmöbussen och svär långa ramsor över hur dum 182an är när det som vanligt är mitt fel. Kommer in på centralen lite för sen och missar min buss. Väntar otåligt i kylan på nästa medan jag måste kontrollera kroppspråk, hållning, miner, bara ifall någon skulle se mig som vet vem jag är. Kommer in några minuter försent på lektionen, öser upp min väska på bordet, sjunker ner på en stol och vräker ur mig alla klagomål om morgonen. Utan en tanke på hur sansad jag var dagen innan.

Jävla sömnproblem... Vakna tusen gånger inatt. och hade en helskum dröm? HAHA shit man börjar ju undra skypa med en gammal klasskamrat, och så klättra jag i en bokhylla samtidigt?
Och en massa från skolan var på mitt jobb. Och där var massa hö överallt och inget tak.. Skumt. HAHA jaja...

Fick GP+ på min historiauppsats om Industralliseringen. haha ändå ganska sweet!
Blev glad efter det. MEn så hade vi lunch och jag fick ragea av mig lite till.
Fick snackat av mig lite och sen var det till att rita massa gubbar på ett papper. Chill.
Spanskan var även helt okej.
och bussen.
och cykeln hem.

HAH jaja. har slutat dampat.
Tror det var klubborna och kärleksmumsen som gjorde susen. Får dock sluta med dessa hel-lakrisklubborna, får ju fan svarta tänder.
OCH FAN VAD MITT HÅR BLIR FETTIGT SNABBT NU FÖR FAN.
Innan kunde jag tvätta det 2 gånger i veckan. Nu måste jag tvätta det typ var tredje dag. HAHA rage..


jaja, lite matte sen, hoppa hopprep och kolla bigbrtoher är ända planerna ikväll!

MENS ÄR INTE NÅDIGT.