Hejsan människor
som ni säkert har sett på snapchat så har jag och hampus tillsammans 5 stycken adventskalendrar. Två är smink, vars en choklad, en extra stor kinderkalender och en tekalender!
så rutinerna är äta frukost, titta vad vi fått i tekalendern och öppna sminket, sen på kvällen blir det en bit choklad till teet. Hitintills så är alla teerna helt amazing såklart.
Som instagram också kanske avslöjat så har jag i helgen gjort århundradets fulaste pepparkakshus. Förutom att jag hade en bild att utgå ifrån och mina egna idéer så brände jag mig, blev allmänt förbannad och ville få skiten överstökad. Tänkte att alla de fula skavankerna kan jag täcka över med glasyr men glasyren blev till och med för lös och gick inte att rädda. Det blev en katastrof.
När jag såg hur all glasyr gav med sig för tyngdlagen så kände jag bara nä, det här skeppet går inte att rädda. Så istället för att slå isönder det eller hinna förstöra det och slänga det innan Hampus upptäckte det, så bestämde jag mig för att kunna skratta åt det. Det var inte bara lite fult utan det är verkligen tokhysteriskt, jäkla förbannat roligt, men de få smartisen och chokladbjörnen som ramlat i backen.
Pepparkakshuset representerar den spontana delen av mig, den drömmande. Ibland har jag vändligt stora drömmar och väldigt lite tålamod, vilket är en ganska tradig kombination som slutar i halvdanna projekt. Hade jag gjort rätt för mig igår, skulle jag ha googlat bilder, gjort en ny omgång med smält socker och nya glasyr, men jag lät tåget spåra ut. Det är ibland den personligheten jag är rädd att jag alltid kommer ha, att jag aldrig ska orka in i mål utan starta tankekartor som slutar innan något är planerat.
Som tur är så har jag funnit mig själv i brödbakande. Jag har tillhört den svenska kulturen som kan och bakar kladdkaka och chokladbullar rätt ofta. Nu har jag efter två feel-good-böcker fått för mig att baka bröd.
Jag började försikigt med ett grovt bröd med massa härligheter av nötter och frukt i som var utan jäst. Jag kände mig rädd för jäst, något så skört som behöver en viss temperatur. När jag väl skulle börja använda jäst så läst jag receptet hundra gånger men gjorde fel ändå. Jag försökte minnas vad de hade sagt på de gamla hemkunskapslektionerna men kom inte fram till något Jag fick slänga ut den första satsen när iskall jäst flöt runt i julöl. (Jäst jobbar bäst i 37*c och dör om det är för kallt eller för varmt)
Men andra gången gick bra, bakningen i ugnen sämre, brödet blev ju inte riktigt torrt i bottnen. Men övning ger erfarenhet och nu prövar jag en massa olika recept. Det finns ju det här grundreceptet till vitt bröd som jag har prövat den senaste gången.
Nu är jag intresserad av surdeg men det lär bli ett lite längre projekt.
Men någonstans i brödbaket som jag annars har tyckt har tagit för lång tid så har jag nu fått jättemycket tid att göra annat? (som att blogga, om fem minuter ska jag starta ugnen). Idag prövar jag surdegsmjöl som enbart behövde jäst, olivolja och vatten!
Så även om de jäsande bröden konkurerar om plats tillsammans med ett jättefult pepparkakshus så finns det rum för dem båda inom mig. Även om huset är så fult att mina mungipor skenar iväg så fort jag får syn på det så är min nya passion för brödbak en fantastiskt milstolpe. De väger upp för de projekten jag lägger åt sidan nu. Dessutom SMAK OCH LUKT AV NYBAKAT BRÖD!!
Förutom mitt engagemang med pepparkakshus så bakade jag lussebullar!! Det började brinna i elvispen och jag fick slänga ut den mitt i allt (vilket bara skapade mer panik eftersom jag var tvungen att knåda klart degen). Efter många långa försök att skrämma ner katterna från bordet så slutade det med att mycket av degen försvann och antalet russin jag hade förberett var alldeles för många. Det resulterade i mina muterade lussebullar. Goda som fan dock!
Kan också skryta om att jag varit på gymmet nu once, och har fått en gymskada. Tekniskt sett fick jag inte ens upp luckan i automatkylen när jag skulle plocka min energidryck så jag fick ont i handleden och sedan trillade jag baklänges och skadade handen ännu mer. Min gympartner skrattade högt och länge och idag har jag på ritkigt ont i handen. Jaja, tungt liv på gymmet och så.
