kristofferssonemma.blogg.se

Jag håller på att beta av en bok jag fick i födelsedagspresent. "Burn after writing" som är en slags självterapi där man kan glömma när man fått skriva av sig. I den förekommer även roligare delar om man inte vill gå in allt för seriöst i projketet. I vilket fall som helst så stod  det "nämn ditt livs citat".

Och är inte citat en sådan spännade grej? Jag tänker att om jag hade fått tatuera mig när jag var tolv hade ju min kropp varit prydd med allt från 178 emo-låtar till självhjälpscitat och de bästa knepen för hemmet, kanske en och en annan raggningsreplik eller en pinkoden till mobilen. I pannan skulle det lika bra kunna stå "köp mjölk" för det behöver jag tydligen hela tiden. Kanske "håll i och håll ut" samt "2 meters avstånd" för att spelga pandemin 2020.

Jag är tacksam för många av citatet, som har fått mig att ta mig igenom svåra perioder eller jobbiga situationer. Men om jag skulle välja ett citat så är det som lyder

"Det handlar inte om att vänta tills ovädret går över, det handlar om att lära sig dansa i regnet"

 

Detta är ett citat jag har tagit med mig i flera år, kanske inte alltid så medveten men undermeveten någonstans kanske. I vilket fall som helst när jag kom att tänka på det nu kom jag och tänka tillbaka på några tillfällen här i Kalmar där det faktiskt varit så.

Det var en dag runt jul som jag pluggade mycket, hade inte riktigt tid att gå ut och gå kanske och kände mig egentligen ganska låg. Kanske för att jag inte skulle åka hem, det var mycket tankar som for igenom huvudet. Men då var det så att jag skulle gå och handla, egentligen bara snabbt in till stan, annars har jag mina dagspromenader till havet. Men jag skulle gå till staden, och jag bor i närheten av centralstationen så bommar var nere och jag orkade inte riktigt vänta. Jag kände att det blåste ganska bra, och bestämde mig ändå för att gå runt stationen, att gå runt innebär dock att gå väldigt nära havet. Där blåster det alltid i Kalmar, lite som i Västra Hamnen i Malmö. Så, jag lunkar på i mörkret och får i princip rak motvind emot mig. Jag håller i vissa perioder på att blåsa bort, men är inte det fantastiskt? Mina små problem kändes plötsligt obetydliga och jag kände mig oerhört levande i det analkande stormen.

En annan dag, en tidig morgon så frågade en vän om vi skulle gå och gå. Jag kände att absolut kan vi det, vi kan se soluppgången. Blev det en soluppgång? Nej, det blir ju inte alltid det. Istället regnade det oavbrutet i en timme och vi plaskade runt i våra blöta kläder längs havet. Men det är ju väldigt trevligt det med!

En bild från i somras som definitift är ett montage! Det var en dusch längs stranden som utnyttjade för att få lite roligare bilder.

Herregud vad 2020 varit annorlunda. På många sätt. Jag har även för första gången på universitet läst parallella kurser i utbildningen, så vi har verkligen läst varannan vecka. Detta har gjort att jag har pluggat kanske 2-3 gånger i månaden på helger också framför allt.

Jag har haft så mycket och göra, plus att den här naturliga shoppingen har avtagit så har jag för första gången på flera år glömt bort att köpa en kalender. Förra året köpte jag den säkert i oktober. Ibland ska det vara speciella, som jag själv kan designa, eller en tilltalande utsida som speglar mig. Ett år körde jag bullet journal hela året, vilket innebar blanka sidor där jag ritade upp varje dag, varje vecka och varje månad, i tolv månader. Men det har gått lite fram och tillbaka. Å ena sidan har jag haft mindre privata grejer att göra förra året, vilket kanske gjort att det mest stod memon om att komma ihåg saker eller föreläsningar och inlämningar.

I vilket fall som helst. Jag insåg att jag behövde köpa en ny kalender, men jag ville inte gå i andra affärer så jag fick gå till Maxi idag, 11 dagar in på det nya året. Valet stod mellan en rosa och guldig kalender med lite roligare koncept eller en grå bok som bokstavligen talat bara hade rutorna för veckan. Så, i brist på annat fick det bli en rosa och guldig kalender, som är söt men som inte beskriver mig överhuvud taget. Jag föredrar inte ens rosa i den utsträckningen. Men det är väl det jag får ta när jag HELT glömt bort att det skulle komma ett nytt år!

Inte så magiskt för Sverige och världen. Corona som kom med storm gjorde att vi redan i april fick börja plugga hemifrån. Sommaren lyckades dock flyta på bättre, med både sommarjobbet och umgängen, fast i mindre grupper och allt det här. Hösten blev värre, fler och fler restriktioner. Vi har inte alls komma tillbaka till skolan, vi lyckades ha en liten nollning för de nyanlände studenterna men det var ungefär det som hann hända. Hösten har inneburit striktare och striktare restriktioner, 500, sen 50, sen upp och ner och nu är det max 4 personer i samma sällskap. Det mysigaste som har hänt är väl att jag stickat lite bebisfiltar och att jag och Sebbe började lösa korsord ihop. Det här var ett sådant riktigt skitår att jag kände att jag stod över att åka hem i jul på grund av alla omständigheter (och en gedigen skara inlämningsuppgifter).

Från mitt kök, glatt ackompanjerat av Aska och Tova, har jag försökt attacker en del sociala problem i inlämingarna. Allt från otrygga förorter, ungdomar med normbrytande beteende, gängkriminalitet samt en släng av tillgänglighet och förlegade attityder på den andra kursen om funktionsnedsättningar och funktionshinder. Jag har även fått reflektera över mig själv i min blivande socionomroll men även om mig själv privat, det har varit en väldigt utmanande och utvecklande utbildning. Examen är bokstavligen talar runt hörnet, jag söker jobb i diverse städer och känner mig redo att lämna Kalmar bakom mig.

Nu undrar ni hur det gick med mina frön i garderoben och lavendeln i kylskåpet? Det gick inte alls kan jag tala om, i början växte det väldigt fort och sedan var det för långt när jag skulle börja plantera ut det. Min vackra trädgård blev istället ett hån om fröna jag planterade som vägrade att komma upp.

Nya saker för mig i år är:
- The Office, Umbrella Academy, stickning, en korsordstidning i varenda rum, lärt mig att städa vattenlåset i vasken, Hamiltoooon, Glee, Sims 4, Dan Brown

Och för att runda av med något skoj, är inte städning fantastiskt? Man blir av med fläckar och det luktar väldigt gott efteråt? Jag tycker i alla fall att det är ett fantastiskt sätt att aktivera sig medan man vrålsjunger till Queen eller någon annan härlig spelningslista. Min favorit är Cillit bang som lade till citronskal i en av sina sprayer, magiskt koncept. Mycket bättre än när jag lyckades städa hela huset och när jag var klar upptäckte jag att jag hade råkat använda ugnsredgöring...  I vilket fall som helst, under de här året, när vi har isolerat oss hemma har jag tagit tag i en del saker. Utrymmen jag inte städat på antal år eller saker som jag kanske borde städa om en flytt är runt hörnet. Några tips har jag snappat upp i Kalmar i alla fall. Putsa fönsterna med tidningar, det här tipset fick jag av kollegorna i Nybro, de var chockade över att konceptet funkade, jag förstår det inte heller men har bytt ut trasan och skrapan mot tidningspapper för länge sedan. Jag har längt tänkt att jag ska börja städa med ättika, men glömmer alltid bort att handla det. Idag har jag köpt in en flaska och skulle se om det hjälpte i ett visst utrymme(Det är alltså UNDER köksfläkten, vilket betyder att ingen har sett det men att det inte heller blivit städat på, ja tre år). Mitt vanliga medel funkade inte. Då blande jag varmt vatten, ättika och diskmedel. ALLTSÅ, jag är mållös.
   Här har vi alltså en brud som är oerhört taggad på att flyttstäda!! Nu när jag är en ättika-kind-of-girl så känns det som att jag har hittat hem, hur jag städat alla dessa år utan det?

Vänner! Ni ser att bloggen är uppdaterad. Jag tänkte att jag kanske faktiskt kanske, skulle orka ta tag i den här igen. Gammal kärlek rostar aldrig och jag har svårt att ge upp den. Dessutom känns det som jag måste uppdatera om jag flytta iväg till en ny stad och berätta om mina äventyr!