Några gamla texter

Jag vet inte om jag har tjatat ut tillräckligt mycket om mina gamla texter. How ever så har det gått några år nu och jag skriver allt mindre på bloggen så jag tänkte att jag kunde dela med lite av mina gamla alster.

-------------

Allt är längre ut, fåglar, maneter och fiskar. Jag minns i höstas när jag först såg maneterna, hur de rycktes med ut i havet av vågorna. Tänk så glöms maneterna bort? Tänk så vet de inte när de måste hänga med? Vem säger till maneterna när vattnet blir grunt?

-------------

Nu ser jag mig själv när jag ser havet. Nu ser jag alla mina mål och alla min möjligheter. Alla slutsatser jag dragit när jag stått här, alla tankarna och alla drömmarna. Och jag åkte till fucking Berlin för de här jävla underbara havet och nu står jag på stenen längst ut och ser ut över min horisont, min sol, mitt hav, mig själv.

----------
 
Kläder på mattan trots att vi leker inte nudda golv, i charader för två. 
Cupido sa något om hela havet skulle storma, jag är kanske havet då.

----------

Igår gick jag hem ifrån jobbet längs havet. Husvagnsparkeringen var nästintill tom. Det skulle vara en perfekt första dejt att gå här. Jag skulle säga att vi borde försöka ta oss ut till stenarna i vattnet. Han skulle fråga om jag ofta gör såhär när vi tagit av oss våra skor och vadat ut i det kalla vattnet. Jag skulle svara att jag inte gör det ofta nog.

----------

En dansk bar som heter Floss. Jag var tvungen att fråga hundra gånger, alltså floss som i att använda tandtråd? Någonstans föreställer jag mig en studentpub för tandläkare, dricker öl men hemskt måna om deras tänder. Fast jag känner mina vänner, vi skulle inte till en bar där man på toaletten erbjöds tandborste och tandtråd. Floss var trångt, det fanns en källare som en inte såg vägen till i början men sedan hamnade vi där ändå. En källare, graffitti över allt, dålig belysning, rök, så himla mycket rök. Nope, the people who came here didn’t came to floss and had probably not flossed for a very long time.

--------

När hon är stark är hon väldigt stark, och när hon är sårbar är hon väldigt sårbar.

-----------
Sen såg jag vad jag hade sett i honom. Han hade fräknar.

 

Oktobers färger

Hejsan, jo jag lever fortfarande så klart.

Jag kan ju erkänna att jag sitter sällan med datorn hemma pga dåligt internet och en dator där skrämen krånglar, men jag har tänkt på att skriva något inlägg.

För att uppdatera där jag lämnade sist, hade en fantastiskt fin sommar, härligt 25årsfirande och mycket jobb i slutet av perioden. Busugnarna underhåller mig ännu och jag har haft en fin sommar och påbörjan på hösten. Och jag kan glädgeligen meddela att säsong fyra av Stranger things är räddat, jag har blivit godkänt på min omtenta!

Sebastian har flyttat in, sedan typ i augusti eller något sådant, och det funkar bra. Just nu är han i
Stockholm och jobbar och kommer hem någon gång i december så det är cirka två månader kvar tills dess. Men mitt liv flyer på bra, praktiken är lärorik, intressant och rolig och jag har slängt mig in i mitt i deras vardag. Detta är så fantastiskt, har bara haft liknande med arbetstider 8-16 någon gång innan. Det var även längesen jag var effektiv med att plugga dem tidierna under studietiden också. det blir ju lätt kvällar, helger och ännu tidigiare än så ibland. Men detta passar perfekt, jag förstår äntligen hur det är att ha tid till att handla mat, laga mat och allt var det innebär, skönt att bli påmind om det lite då och då. 
 
Hösten flyter på, jag har letat fram vantarna i veckan och hängt upp en dörrkrans. Jag är fortfarande ute på mycket äventyr, nu är det mer natur än fest dock, eftersom jag försöker prioritera min egen hälsa och katterna lite mer. Idag har jag gått en promenad runt fantastiska Stensö, härligt att se alla oktobers färger. Idag har jag hälsat på havet också, det var längesen sist. Glöm inte stanna och hälsa på havet när ni har möjlighet.

Ha det fint tills vi hörs nästa gång vänner!