Hejsan vänner
Nu har en vecka gått av min semester. Det har regnat sedan förra veckan när jag lade upp förra inlägget och rakt igenom fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag. Veckan har varit kallare och gråare men jag har varit ute på mina små promenader ändå. Jag har börjat skriva på min text igen, gud vad roligt med ett så kärt återseende, att bara få begrava sig i det utan att tänka på att ställa någon klocka eller passa tider. Jag har handlat och lagat mycket mat, jag har försökt ge katterna ett loppbad i vasken, de gick dem inte med på. Ett av palettbladen strök med men har redna hunnit få tt nytt. Jag har gått en promenad med en kollega i ett regnigt Västerås och jag har besökt fantastiska Ramnäs igen. Jag har även diskuterat en bokserie med en bekant, och jag vet att det är en hyllad sådan, de sju systrarna. När min vän beskrev handlingen tyckte jag ändå att det lät för avancerat och det skulle bli svårt att sätta sig in i det. När jag väl tog upp boken så var det istället som att någon rykte undan mattan ifrån mig och att jag okontrollerat föll med ner i bokens själ, inte konstigheter alls med att följa boken. Jag har även hunnit jobba med min kreativa sida för att inte tappa det. Dessutom har jag gått promenader i solen, tydligen en promenad i soluppgången och sitter med boken och läser utomhus. Om det inte är en semestervecka helt i min smak så vet jag inte.
Vid Falkensbergska kvarnen.
Många färger under en regnig promenad.
Spegelblanka Mälaren.
Sällskap en bra bok en och bra i bänk i solen.
Morgonpromenad i solen.
Denna vy får jag inte nog av, och det märks säkert för jag lägger upp det 120 gånger. Alltså detta är en bit ifrån mitt hus. Man kommer in en skogsdunge, fylld med björkar dessutom, sen går man över bron mot lögarängren (mälarpromenaden och stranden). När man tittar åt vänster över bron ser man denna vy. De olika höjderna, höga moderna byggnaden, en gammal kyrka, tågspåret, fullt med träd och de här stora klippa stenarna. Jag tänker alltid på att det påminner mig om Prag. Jag är förmodligen den enda västeråsaren som skulle göra en sådan romantisk parallell!
Hur bedårande är inte denna ankfamiljen?
Stairway to heaven? Inledningen till Narnia? När jag ser sådant här vill jag bara kuta iväg på nästa äventyr och se vad som finns på andra sidan.
Nu har en vecka gått av min semester. Det har regnat sedan förra veckan när jag lade upp förra inlägget och rakt igenom fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag. Veckan har varit kallare och gråare men jag har varit ute på mina små promenader ändå. Jag har börjat skriva på min text igen, gud vad roligt med ett så kärt återseende, att bara få begrava sig i det utan att tänka på att ställa någon klocka eller passa tider. Jag har handlat och lagat mycket mat, jag har försökt ge katterna ett loppbad i vasken, de gick dem inte med på. Ett av palettbladen strök med men har redna hunnit få tt nytt. Jag har gått en promenad med en kollega i ett regnigt Västerås och jag har besökt fantastiska Ramnäs igen. Jag har även diskuterat en bokserie med en bekant, och jag vet att det är en hyllad sådan, de sju systrarna. När min vän beskrev handlingen tyckte jag ändå att det lät för avancerat och det skulle bli svårt att sätta sig in i det. När jag väl tog upp boken så var det istället som att någon rykte undan mattan ifrån mig och att jag okontrollerat föll med ner i bokens själ, inte konstigheter alls med att följa boken. Jag har även hunnit jobba med min kreativa sida för att inte tappa det. Dessutom har jag gått promenader i solen, tydligen en promenad i soluppgången och sitter med boken och läser utomhus. Om det inte är en semestervecka helt i min smak så vet jag inte.
Vid Falkensbergska kvarnen.
Många färger under en regnig promenad.
Spegelblanka Mälaren.
Sällskap en bra bok en och bra i bänk i solen.
Morgonpromenad i solen.
Denna vy får jag inte nog av, och det märks säkert för jag lägger upp det 120 gånger. Alltså detta är en bit ifrån mitt hus. Man kommer in en skogsdunge, fylld med björkar dessutom, sen går man över bron mot lögarängren (mälarpromenaden och stranden). När man tittar åt vänster över bron ser man denna vy. De olika höjderna, höga moderna byggnaden, en gammal kyrka, tågspåret, fullt med träd och de här stora klippa stenarna. Jag tänker alltid på att det påminner mig om Prag. Jag är förmodligen den enda västeråsaren som skulle göra en sådan romantisk parallell!
Hur bedårande är inte denna ankfamiljen?
Stairway to heaven? Inledningen till Narnia? När jag ser sådant här vill jag bara kuta iväg på nästa äventyr och se vad som finns på andra sidan.
På tal om hur jag ser på Västerås och Kalmar. Kalmar mitt älskade Kalmar, jag älskar dig så offantligt mycket. En vän påminner om den reklamfilm för universitetet och Kalmar som vi deltog i för drygt ett år sedan och jag hade helt glömt bort det. Reklamfilmen spelar bland annat som reklam för studenter under ansöksningsperioden men har även gått på bussarna vajre dag i flera månader. För ett stort gäng stutdenter så kanske deras liv kommer att präglas av fantastiska minnen samtidigt som de lär känna Kalmar. Vilken stad.