efter massvis med musik och ett samtal med Malin så ska jag nu sova på riktigt

Matten får fantamej vänta tills imorgon.

Allt får vänta tills morgondagen


reflektioner från i somras

Idag är det mammas födelsedag. En helt vanlig dag spenderad med mamma alltså. Det är dagens främsta markör, det är så jag minns den, noterar den och  benämner den.

Fast vanliga möten med mamma existerar inte. Eller det beror på, vad är vanligt? 
      

Är vanligt ett regelbundet möte vid frukostbordet varje morgon, där mamma har gjort varmchoklad och mackor till mig?
   

Är det vanligt att jag en gång i veckan packar ihop mina favoritplagg, skolböcker och elektronik i en väska för att sova en vecka hos henne? 
  

Eller är det vanligt att jag några gånger i kvartalet åka hem till mamma, strikt planerat av hennes assistenter, morfar samt jag och mina bröder, för en snabb fika och lite konversation om det gamla vanliga, för att sedan åka hem till pappa igen, och inte träffa henne på ett par månaders tid igen? 
       

Ifall det är det sista, så jo, då är det en vanlig dag, en vanlig födelsedag i en vanlig familj med en alldeles vanlig relation.

And I'm damned if I do and I'm damned if I don't

I like to keep my issues drawn
It's always darkest before the dawn

And I've been a fool and I've been blind
I can never leave the past behind

sitter och chillar till veckans låt, Florence + The Machine – Shake It Out - Benny Benassi Remix Edit
Det jag behöver veta mest just nu är det som jag knappt har några minnen kvar av längre.