kristofferssonemma.blogg.se

Passade på att komma hem i tid i torsdags för jag skulle hinna fixa en massa grejer. Sebastian hade gått med på att vi skulle göra absolut ingenting hela helgen och jag behövde städa och handla.

Började tidigt i fredags, storstädat, luftat mattor, putsat fönster och torkat av skåp. Hann med att plantera om de palettbladen, så nu ser det piggare ut. Fick även tips om MONTERA, 50:- på Maxi!! Vilket kap! Det är en liten nätt en men det är ungefär vad jag har plats till just nu, större varianter kan kosta flera hundra kronor. Dessutom hunnit med två maskiner tvätt och disk i flera omgångar.

Människor fungera på olika sätt. För mig är det bättre att ta disken även om det känns jobbigt, för jag får energi av att se hur rent och fint det blir. Lider med de människorna som kan lämna disk i flera dagar och som dessutom måste möta denna energitjuv upprepade gånger tills man tar tag i det. Det händer ju såklart ibland vid riktigt stressiga tillfället att diskberget växer men då känner jag hur energin börjar ta slut, då fungerar jag inte tillslut. Samma sak veckan innan jag skulle åka hem. Var helt slut efter campandet, jobbade två dagar, försökte diska men hann inte städa, hann inte ta hand om mina ledsna plantor och noterade att lampan slutat fungera men hade inte tid och energi att göra något. Därför kan ni förstå hur pånyttfödd jag känt mig i fredags när ärendena bockades av, hann även med en liten runda och hänga med en vän.

Sen fredagkväll bakade jag smulpaj, på björnbär som jag tagit med mig ifrån Skåne. Hela helgen har varit fantastiskt, sovmorgon, brödbakande, pajätande, gjort Sangria, gått en lång promenad, sovit mitt på dagen, sträckkollat Scrubs, brädspelande och matlagande. Har funderat på varför jag känt mig så trött idag fast vi knappt gjort någonting och jag inser att jag är AVSLAPPNAD. Gud vilken fantastisk känsla, det var ett tag sen sist va?

Sen fungerar jag bäst under lagom stress såklart, annars har jag svårt att klara av vardagen utan mål och måsten. Men ibland behöver man bara få vara hemma och andras.

I TYP EN VECKA

Jag gör samma saker som innan, behöver plantera om mina palettblad och behöver storstäda i princip. Stressen sköjer över en men har hunnit ladda batterinera i Skåne (utan batteri på mobilen). Tänk vad mycket energi man kan få av lite snabba kramar, uppdatera sig med gamla vänner, traska längs de gatorna där jag relfekterat över så mycket. Gått en väldigt massa och med en bok och en powerbank i väskan kan jag lämpligt slå läger var som helst.

Saker jag glömt att uppdatera om, det mest spännande var campandet på ön som under den första halvan var så befriande. När åska tog sig genom Sverige under natten från torsdag till fredag så passade den på att besöka Ella och mig också. Vi hade förväntat oss att vi skulle vakna upp av solens värmande strålar men klev ut i det kyliga lugn som kan infinna sig efter en storm. Som en lavett från moder natur så kände vi oss besegrade av naturen.

Mina dagliga bad har minskat drastiskt sedan dess, istället fryser jag kontant. Andra fina detaljer med sommaren har varit allsången, fortfarande sjunger jag med till Fritjof och Carmensita och de andra härliga låtar jag fått ta del av under dessa magiska tillfällen.

Sommaren bjuder även på favorit i repris. Klassikerna som stått i bokhyllan i flera år blänger elakt på mig när jag istälelt väljer mina gamla favoriter. Det är en fantastisk känsla att få följa alla dessa öden en gång till med en ständig déjá vu-känsla medan jag samtidigt har glömt mycket, bara känslorna inför boken finns kvar.

Varit borta i Skåne sen i måndags, katterna är ute och ränner, lite har dem saknat mig ändå tror jag. Planterna däremot har växt det dubbla sen jag åkt? Hur stora och fina som helst. Måste plantera (helst för tre veckor sedan)

Sist ut, ni vet hur heligt jag håller Netflix. Än en gång ska mitt Netflix och jag skiljas åt. Så många funderingar, så mycket sorg. Mitt första konto var fullt av historik, av serier och filmer som stimulerat min humor eller väckt funderingar. Det avslutade när jag flyttade ihop med Hampus för att dela på hans Netflix. När vi skildes åt sa började jag och min kära vän Kim på ett nytt abonnemang. Nu har vi delat vårt intresse för Netflix och nu har hon bekänt att hon inte använder sitt längre (men som hon betalar för). Mitt Netflix-konto, som jag knappt hunnit påbörja att fylla med kloka, varma och fina minnen, nu rinner det ut i sanden igen. En liten räddare i nöden, medan jag funderar på om det är för smärtsamt att fixa Netflix igen, var att finna mina gamla svartvita-filmer med Cary Grant.