Det har varit valborg, vi grillade under åskan, i hallen trängdes över 40 stycken skor och våta jackor. Imma på fönsterna,varma samtal, bortglömda glas i fönsterkarmar när vi lämnade hemmet.
Florence dök upp på spotify igår och jag förstod inte varför men jag tog det till mig, nynnande låtarna, dansade med sådan inlevelse som hon dansar och jag sjöng de texter som tröstat mig så många gånger. Texter och musik som burit mig när jag inte orkat gå, lyft mig när jag inte visste att jag behövde lyftas. Så många känslor, uppslukad av Queen of peace och äventyrslysten efter Third eye. Musikviderona är briljant konst och hennes person är allt en människa ska vara, glad, ledsen, ödmjuk, oförstående, känslosam och känslokall. Sen förstår jag varför hon dök upp på spotify, en ny låt. Hunger.
Don't let it get you down
you're the best thing I've seen
Återigen, subtilt, klockrent, en röst fylld av alla de känslor jag alltid känner
Tova rycker instinktivt på öronen när musiken från mobilen spelas för högt. Vi hör samma sak men vi upplever det olika. Annars flyter skola på, styrelsegrejer betas av allt snabbare och mina veckor är inte kantade av fest dag in och dag ut. Jag försöker spendera lite timmar i solen, lite timmar i trädgården men att bara sitta och njuta av röd-stuga-idealet.
Avska har utvecklat ett nytt ljud, ett som betyder att hon vill gå ut. Mitt hjärta klappar så hårt för dessa två krabater som ser fram emot mitt sällskap så himla mycket. Trots deras helt olika egenskaper så känner jag igen mig så mycket i båda. Tova som är så tillags med allt, kan leka hur länge som helst med samma grej och aldrig gnäller om att vara hungrig, alltid glad att se en. Hon lär mig att uppskatta de små saker och att inte hänga upp sig på onödiga grejer. Sen Aska då med sin fasad, att hon är någon outnämnd drottning som inte tar någon skit. Men så fort en klappar henne på rätt ställe blir hon som ett litet lamm och jag får sällskap fram och tillbaka mellan de olika rummen. Av Aska har jag lärt mig att vara envis, kräva det jag förtjänar att kräva men också vara tacksam och kärleksfull.
Florence dök upp på spotify igår och jag förstod inte varför men jag tog det till mig, nynnande låtarna, dansade med sådan inlevelse som hon dansar och jag sjöng de texter som tröstat mig så många gånger. Texter och musik som burit mig när jag inte orkat gå, lyft mig när jag inte visste att jag behövde lyftas. Så många känslor, uppslukad av Queen of peace och äventyrslysten efter Third eye. Musikviderona är briljant konst och hennes person är allt en människa ska vara, glad, ledsen, ödmjuk, oförstående, känslosam och känslokall. Sen förstår jag varför hon dök upp på spotify, en ny låt. Hunger.
Don't let it get you down
you're the best thing I've seen
Återigen, subtilt, klockrent, en röst fylld av alla de känslor jag alltid känner
Tova rycker instinktivt på öronen när musiken från mobilen spelas för högt. Vi hör samma sak men vi upplever det olika. Annars flyter skola på, styrelsegrejer betas av allt snabbare och mina veckor är inte kantade av fest dag in och dag ut. Jag försöker spendera lite timmar i solen, lite timmar i trädgården men att bara sitta och njuta av röd-stuga-idealet.
Avska har utvecklat ett nytt ljud, ett som betyder att hon vill gå ut. Mitt hjärta klappar så hårt för dessa två krabater som ser fram emot mitt sällskap så himla mycket. Trots deras helt olika egenskaper så känner jag igen mig så mycket i båda. Tova som är så tillags med allt, kan leka hur länge som helst med samma grej och aldrig gnäller om att vara hungrig, alltid glad att se en. Hon lär mig att uppskatta de små saker och att inte hänga upp sig på onödiga grejer. Sen Aska då med sin fasad, att hon är någon outnämnd drottning som inte tar någon skit. Men så fort en klappar henne på rätt ställe blir hon som ett litet lamm och jag får sällskap fram och tillbaka mellan de olika rummen. Av Aska har jag lärt mig att vara envis, kräva det jag förtjänar att kräva men också vara tacksam och kärleksfull.