Jag håller på att beta av en bok jag fick i födelsedagspresent. "Burn after writing" som är en slags självterapi där man kan glömma när man fått skriva av sig. I den förekommer även roligare delar om man inte vill gå in allt för seriöst i projketet. I vilket fall som helst så stod det "nämn ditt livs citat".
Och är inte citat en sådan spännade grej? Jag tänker att om jag hade fått tatuera mig när jag var tolv hade ju min kropp varit prydd med allt från 178 emo-låtar till självhjälpscitat och de bästa knepen för hemmet, kanske en och en annan raggningsreplik eller en pinkoden till mobilen. I pannan skulle det lika bra kunna stå "köp mjölk" för det behöver jag tydligen hela tiden. Kanske "håll i och håll ut" samt "2 meters avstånd" för att spelga pandemin 2020.
Jag är tacksam för många av citatet, som har fått mig att ta mig igenom svåra perioder eller jobbiga situationer. Men om jag skulle välja ett citat så är det som lyder
"Det handlar inte om att vänta tills ovädret går över, det handlar om att lära sig dansa i regnet"
Och är inte citat en sådan spännade grej? Jag tänker att om jag hade fått tatuera mig när jag var tolv hade ju min kropp varit prydd med allt från 178 emo-låtar till självhjälpscitat och de bästa knepen för hemmet, kanske en och en annan raggningsreplik eller en pinkoden till mobilen. I pannan skulle det lika bra kunna stå "köp mjölk" för det behöver jag tydligen hela tiden. Kanske "håll i och håll ut" samt "2 meters avstånd" för att spelga pandemin 2020.
Jag är tacksam för många av citatet, som har fått mig att ta mig igenom svåra perioder eller jobbiga situationer. Men om jag skulle välja ett citat så är det som lyder
"Det handlar inte om att vänta tills ovädret går över, det handlar om att lära sig dansa i regnet"
Detta är ett citat jag har tagit med mig i flera år, kanske inte alltid så medveten men undermeveten någonstans kanske. I vilket fall som helst när jag kom att tänka på det nu kom jag och tänka tillbaka på några tillfällen här i Kalmar där det faktiskt varit så.
Det var en dag runt jul som jag pluggade mycket, hade inte riktigt tid att gå ut och gå kanske och kände mig egentligen ganska låg. Kanske för att jag inte skulle åka hem, det var mycket tankar som for igenom huvudet. Men då var det så att jag skulle gå och handla, egentligen bara snabbt in till stan, annars har jag mina dagspromenader till havet. Men jag skulle gå till staden, och jag bor i närheten av centralstationen så bommar var nere och jag orkade inte riktigt vänta. Jag kände att det blåste ganska bra, och bestämde mig ändå för att gå runt stationen, att gå runt innebär dock att gå väldigt nära havet. Där blåster det alltid i Kalmar, lite som i Västra Hamnen i Malmö. Så, jag lunkar på i mörkret och får i princip rak motvind emot mig. Jag håller i vissa perioder på att blåsa bort, men är inte det fantastiskt? Mina små problem kändes plötsligt obetydliga och jag kände mig oerhört levande i det analkande stormen.
En annan dag, en tidig morgon så frågade en vän om vi skulle gå och gå. Jag kände att absolut kan vi det, vi kan se soluppgången. Blev det en soluppgång? Nej, det blir ju inte alltid det. Istället regnade det oavbrutet i en timme och vi plaskade runt i våra blöta kläder längs havet. Men det är ju väldigt trevligt det med!
En bild från i somras som definitift är ett montage! Det var en dusch längs stranden som utnyttjade för att få lite roligare bilder.
Det var en dag runt jul som jag pluggade mycket, hade inte riktigt tid att gå ut och gå kanske och kände mig egentligen ganska låg. Kanske för att jag inte skulle åka hem, det var mycket tankar som for igenom huvudet. Men då var det så att jag skulle gå och handla, egentligen bara snabbt in till stan, annars har jag mina dagspromenader till havet. Men jag skulle gå till staden, och jag bor i närheten av centralstationen så bommar var nere och jag orkade inte riktigt vänta. Jag kände att det blåste ganska bra, och bestämde mig ändå för att gå runt stationen, att gå runt innebär dock att gå väldigt nära havet. Där blåster det alltid i Kalmar, lite som i Västra Hamnen i Malmö. Så, jag lunkar på i mörkret och får i princip rak motvind emot mig. Jag håller i vissa perioder på att blåsa bort, men är inte det fantastiskt? Mina små problem kändes plötsligt obetydliga och jag kände mig oerhört levande i det analkande stormen.
En annan dag, en tidig morgon så frågade en vän om vi skulle gå och gå. Jag kände att absolut kan vi det, vi kan se soluppgången. Blev det en soluppgång? Nej, det blir ju inte alltid det. Istället regnade det oavbrutet i en timme och vi plaskade runt i våra blöta kläder längs havet. Men det är ju väldigt trevligt det med!
En bild från i somras som definitift är ett montage! Det var en dusch längs stranden som utnyttjade för att få lite roligare bilder.