Haj vänner
Egentligen är jag helst slut. Den sista, gigantiska tentan skrevs förra onsdagen och sedan dess har jag jobbat, festat, planterat, myst med kisar och haft mojitokvällar. En väldigt bra start alltså. Så fort kurruslitteraturen var undanplockad kom skönlitteraturen fram och nu väntar jag på att få begrava mig i den ena boken efter den andra.
Så idag vaknade jag först vid fyra, somnade om och vaknade innan larmet vid fem. Bestämde mig för att ta tåget till jobb och har jobbat från 7-15, handlat diverse, kollat Dragrace och lagat mat, diskat, mest förberederlser. Lägenheten är kaos, jord är utspilld, köket luktar gammal grädde och smörig köttfärssås och jag vet att jag måste städa för att få energi. Mycket prat fram och tillbaka men tillslut lämnade jag lägenheten vid nio och knalladade iväg till sjukan. Jag är trött, utmattad av att hemma är så stökigt, en död spindel har legat på köksgolvet i flera dagar och jag orkar inte. Fick lite ny energi igår när jag hann gosa med en väns bebis men nu börjar det försvinna igen. Så fort jag hade duschat släppte det, med en lite snyggare kläder och lite mer smink gick det.
Och jag är så glad, att jag tog mig ut. Sista besöktet på sjukan för terminen. Jag har sagt hejdlå till folk som tar examen, gullat med mina vänner bakom baren och allt från bekanta till bästa vänner på dansgolvet. Och när "be mine" spelas i hörlurarna och jag går med min snabbmat i händerna mot Västerlånggatan så är det ganska bra ändå. Sömn är bra men att ta farväl av polare över helgen, över sommaren och vissa har man kanske tagit farväl av för sista gången, då känns det rätt bra att ha fått spendera en sista kväll med dem. Den kalla kylan och låtens refräng påminner mig ständigt om augustikvällarna i fantastiska Prag men det är ändå ganska bra. Jag är väldigt nöjd med de människor som kommit och gått och vissa av de vännerna kommer jag ta med mig för evigt.
