Goddagens!
Det blev lite bröd i helgen, lite äventyr osv. Jag besökte i vilket fall som helst andra halvan av Björnö på lördagen, fantastiskt väder. Sedan idag så har jag suttit med omtentan med tänkt att en liten promenad kan jag väl springa iväg på när det är 17 grader? Sagt och gjort så hade knatade jag iväg. Jag upptäckte att Djäkneberget som jag lade upp en bild på här är MYCKET större, fantastiskt fint. Idag har jag gått till Vallby via Lustigkulla, ett ypperligt gatunamn! Vallby är ungefär som skälby i Kalmar, en bevarad gård med diverse djur, eller som de själva säga, ett fridlufts museum. Jag knatade runt bland de små röda husen och log åt getterna, exakt samma ras som jag hade hemma en gång i tiden. Grisen var också söt. Och när jag börjar knata tillbaka får jag äntligen gå längs Svartån (Mälaren), utan att den är mitt i stan. Så jag inspekterade försiktigt, försökte förföra ån. Det gick sådär, Mälaren är fortfarande svårflörtad och jag förstår varför. Det relation jag hade, och har kvar till Östersjön är något jag byggt upp undert flera års tid, det är ju samma hav vid Trelleborg som Kalmar. Men mälaren är försiktig, den förstår inte att vi delar samma själ. Nästa gång, så kanske jag vågar mig fram och känna på vattnet i lugn och ro. Även om Mälaren är svårflörtad så börjar Västerås charma sockerna av mig!
På min väg tillbaka från promenaden lyckades jag få huvudverk, nappa för länge och nu vet jag inte om det blir någon sömn. Svårt att ta upp tentearbetet också.
Imorgon blir det Kexetmöte, skoj!
Det blev lite bröd i helgen, lite äventyr osv. Jag besökte i vilket fall som helst andra halvan av Björnö på lördagen, fantastiskt väder. Sedan idag så har jag suttit med omtentan med tänkt att en liten promenad kan jag väl springa iväg på när det är 17 grader? Sagt och gjort så hade knatade jag iväg. Jag upptäckte att Djäkneberget som jag lade upp en bild på här är MYCKET större, fantastiskt fint. Idag har jag gått till Vallby via Lustigkulla, ett ypperligt gatunamn! Vallby är ungefär som skälby i Kalmar, en bevarad gård med diverse djur, eller som de själva säga, ett fridlufts museum. Jag knatade runt bland de små röda husen och log åt getterna, exakt samma ras som jag hade hemma en gång i tiden. Grisen var också söt. Och när jag börjar knata tillbaka får jag äntligen gå längs Svartån (Mälaren), utan att den är mitt i stan. Så jag inspekterade försiktigt, försökte förföra ån. Det gick sådär, Mälaren är fortfarande svårflörtad och jag förstår varför. Det relation jag hade, och har kvar till Östersjön är något jag byggt upp undert flera års tid, det är ju samma hav vid Trelleborg som Kalmar. Men mälaren är försiktig, den förstår inte att vi delar samma själ. Nästa gång, så kanske jag vågar mig fram och känna på vattnet i lugn och ro. Även om Mälaren är svårflörtad så börjar Västerås charma sockerna av mig!
På min väg tillbaka från promenaden lyckades jag få huvudverk, nappa för länge och nu vet jag inte om det blir någon sömn. Svårt att ta upp tentearbetet också.
Imorgon blir det Kexetmöte, skoj!