kristofferssonemma.blogg.se

Är det inte internet som sinar så är det inspirationen!

Men såhär är det va
Jag har haft ett kämpigt december, försökt anpassa mig till hur man bäst ska läsa in flera kapitel dagligen samt att cykellåset strulat och bilbatteriet har bråkat. Men, nu har det ju snart gått en hel månad till sen jag bloggade sist och jag kan meddela att den förbannade att-göra-listan äntligen krymper!

Kattklor är klippta, jag försöker flera gånger i veckan nu att sätta sele på besten, Aska, så att hon så småning om ska kunna vara ute. Dessutom köpte jag en bultsax och klippte först upp Kims lås och fick sedan upp mitt egna lås (inte med hjälp av saxen dock), men ändå skönt att få tillbaka sina kära ägodelar! Bilen har gett mig mest bekymmer. Varje gång jag startade den så dog den, till och med när jag bytade batteri. Är jag så trög att jag lämnar lamporna på trotts att jag startat bilen för fjärde gången med hjälp av startkablar eller bilbatteriladdare? MEN NEJ, efter att ha fått igång bilen för åttonde gången så fick jag äntligen lite bekräftelse ifrån bilverkstaden när de heller inte kunde begripa vad det var för fel. Nu har jag äntligen svaret, plattan med säkringar som sitter under motorhuven drog jättemycket ström när bilen var avstängd.

Så, nu i januari har jag fått andas ut, sova ut, komma ikapp med plugg och mina påsar under ögonen börjar försvinna! Imorgon är det årsmöte med Humanus och då blir jag invald och sen är det ett år av äventyr, gemenskap och kärlek! Just ja, vi hade ju en så himla fantastisk nollning dessuom. Det här kommer att bli så bra!

Annars, snön börjar smälta och solen tränger igenom allt oftare. Var himla fint väder i lördags och jag var på bio för första gången sen jag flyttade till Kalmar för snart två år sedan. Idag gick jag till biblioteket med hopp om att bocka av några kapitel och hinna plugga till omtenta. Så när jag läst i fyra timmar och äntligen bekantat mig med familjerätten så insåg jag att vi skulle läsa om boenderätt till morgondagens föreläsning. Så kan det gå, små barn! Har såklart fått läsa rätt sidor istället och har därför bara pluggat idag. Peace out, loved ones.

På instagram delas vänners populäraste bilder, de sammanfattar sina år och blickar framåt. Minnena av alla brutna nyårslöften får mig att sudda bort alla löjliga påstående om att bli hälsosammare eller lära mig något nytt.

Vad har jag egentligen fått ut av det här året? När jag funderar är jag arg på Hampus, när jag funderar på vilka nio bilder som skulle vara med i mitt kollage skulle han vara utanför. Jag tänker tillbaka till januari där jag stod på jobbet och hatade min siutation.

Det var ganska så exakt 360 dagar sen men det känns som det var tusen år sedan där i butiiken. Jag var ju så ung och dum. Jag bestämde mig för att börja plugga och det blev min räddning för jobbet också. Nu kan jag komma tillbaka till jobbet och uppskatta allt, men jag vet att om jag hade fortsatt hade jag inte älskat det lika mycket som jag gör nu.

Jag skakade på huvudet åt nyårslöften men inser att jag vill inte ha det som innan. Jag vill ha ett ärligare år.

Så här är den långa dolda tidslinjen
- Hampus gjorde slut med mig efter en fest i Växjö, mitt i natten. Jag blev himla ledsen men han gjorde klart för mig att han ville ha en paus. Jag frågade dagen efter om jag skulle vinna tillbaka honom eller börja söka lägenhet och då var det lägenhetssökande som gällde.
- Det finns inget bra sätt att säga det här. Men samma natt som festen i Väjö stötte jag på en kille som kunde hela texten till en specifik olämpliga artist som jag inte tänker nämna, men som jag såklart också kunde hela texten till.
- Jag hittade snubben på tinder och tänkte att det här skulle bli en kul grej.
- Sebastian, som han heter, och jag hade helt plötsligt väldigt mycket gemensamt. Våra samtalsämnen tog aldrig slut och helt plötsligt satt vi och snackade om seriemördare vid köksbordet mitt i natten.
- Nu har det gått ca tre månader sedan vi träffades och jag har fortfarande inte skrivit ut något om honom.
- The rule of the rebond. Jag tog en extremt känslomässig och spontan väg för några år sedan när jag och Fredrik gjorde slut. Jag sprang rakt in i famnen på en annan kille och medan alla mina vänner och familjen himlade med ögonen så viftade jag bort deras kommentarer, han här var ju på riktigt.
- Tills, den dagen då jag och Fredrik började prata mer, vi ville ju såklart vara vänner. En dag pratade vi mer än jag och den andra killen och jag började inse allt gick åt skogen om jag inte var tillsammans med Fredrik. Så, vi fann varandra igen, klämde ur några bra månader och sedan insåg jag att jag att vi inte kunde vara tillsammans. Vi hade haft några bra månader men vi var ju så himla olika.
- Så ja, hallå, Deja vu, osv. Nu har jag stått med vetenskapen om mina då, tidigare känslor och hela tiden applicerat på de förhållande jag har med Sebastian och det vänskapsförhållande jag har med Hampus.
- Men så satt jag i min förvirring och undrade vad jag höll på med. Det var ju ett jättebra beslut att jag och Hampus gick egna vägar.
- Så, hej 2018, nu ska jag vara ärligare. Jag har träffat en kille, och han heter Sebastian. Jag har också träffat många nya människor som gör att jag lär mig saker om livet, om städer långt här ifrån eller saker om mig själv till och med. Så har vi såklart Hampus som jag inledde året med. Som ska vara med i kollaget.