tänk så mycket saker jag möter dagligen. Skämt, internet, folk på bussen, karaktärer i böcker, snorungar i filmer, facebook hit och skolan dit. Tänk alla löv på den fuktiga marken och alla fåglar längs den skimmelsgrå himmeln. Från mina övervägning om vilken vindruva jag ska plocka, till vad mina föräldrars separtion betydde. Det finns ingen som har en aning om vad jag tänker på dygnet runt. Vilka skor jag ska välja, om jag ska klämma en finne eller inte, om jag ska plugga vidare eller inte. Det finns så många tankar, som skapar och formar människor på så många olika håll. Under perioder spenderar man så spenderar man kanske mer tid med vissa människor och då kanske man pratar ofta om sina val, sina värderingar och funderingar, man finns alltid där och det blir naturligt.
Jag tänker på mitt liv. Jag tänker på en bild jag såg på Mathildas tumblr. Jag tänker på Carolas låt "livet är som ett träd", och så tänker jag ytterligare en gång på bilden på Mathildas sida.
Jag tänker på mitt liv. Jag tänker på en bild jag såg på Mathildas tumblr. Jag tänker på Carolas låt "livet är som ett träd", och så tänker jag ytterligare en gång på bilden på Mathildas sida.
Jag har fått äran att vara så nära många personer. Vänner, föredetta kamrater, personer som finns i ens omgivning. Jag visste allt om min ena kompis. Ibland visste jag mer om henne än vad hon själv gjorde. Vi ringde varandra varje dag och analyserade exakt allt som hade hänt under dagen. Man pratade om allt, från det djupaste till det yttersta. Men det ändrades. Det ändras alltid. Hon delade med sig av allt det djupa, men vårt ytliga snack om vanliga saker som lärare, gårdagens middag och tvprogramm fanns inte längre kvar i samtalet. Hon pratade med andra om det, jag blev nästan besviken när jag inte hörde samma historier om hur familjen snackade vid matbordet längre. Jag blev en teraput istället för en bästa vän.