Födelsedagen påminde om alla andra vanliga dagar. Jobbade, slö söndag, massvis med cash. Fick ett erbjudande om att dra och bada i havet, inte gjort det denna sommaren så accepterade erbjudandet. Klockan var nästintill nio, jag packade ner en termos med kaffe och Zacci skulle stå för krubbet. Vi badade och trots klagande och outhärdlig kyla så blev det rätt skönt till slut. Mathilda kom ner till stranden för en pratstund och vi njöt av solnedgången. Hon stack när det börja småregna medan jag och Zacci tog vårat sista dopp. Mörkret föll och tanken på att stå i ett mörkt hav som lika bra kunde vara fyllt med blod eller att lik skulle kunna ligga framför fötterna fick mig att snabbt vilja ta mig därifrån.
Vi hamnade på en bänk vid en soptunna, där vi dumpade vindruvsförpackningen. Saker vi inte hann prata om på stranden. Livet. Från det lilla enkla, till det djupaste vi vet. Och vi stirrade ut i natten, där syrsorna överröstade våran tystnad när allt om ämnet var sagt. Filosofi, meningen med livet och uppfattningsfrågor. Någongång började regnet dugga och trots att det var fint blev det för mycket. Vi skildes åt och jag kröp ner i en varm säng.
Idag har dock tagit upp på det där med "födelsedagsfirande". ALLA var borta i morse. ALLTSÅ ALLA. HUR LÄNGE HAR JAG INTE VÄNTAT PÅ DET?! Med Olas ledighet och alla andras semestrar så har huset var fullt i princip hela tiden, nu var alla borta klockan halv åtta och jag hade en ledig dag. Sova ut, musik på högsta volym, mjukis och våfflor. Sträcka ut sig på soffan och inte göra något, bara, finnas. Utan att bli störd. Utan att bli ifrågasatt och utan att behöva tänka på vilka varor som ska stå på gaveln eller hur jag hade kunnat besvara en kund snällare eller hur jag hade kunnat fronta bättre och hur jag borde varit noggrannare och hur jag borde äta lunch nu så jag har si och så många timmar sen och... Det var en bra dag. Det förtjänade du. Grattis på födelsedagen, the one and only, youself.
Vi hamnade på en bänk vid en soptunna, där vi dumpade vindruvsförpackningen. Saker vi inte hann prata om på stranden. Livet. Från det lilla enkla, till det djupaste vi vet. Och vi stirrade ut i natten, där syrsorna överröstade våran tystnad när allt om ämnet var sagt. Filosofi, meningen med livet och uppfattningsfrågor. Någongång började regnet dugga och trots att det var fint blev det för mycket. Vi skildes åt och jag kröp ner i en varm säng.
Idag har dock tagit upp på det där med "födelsedagsfirande". ALLA var borta i morse. ALLTSÅ ALLA. HUR LÄNGE HAR JAG INTE VÄNTAT PÅ DET?! Med Olas ledighet och alla andras semestrar så har huset var fullt i princip hela tiden, nu var alla borta klockan halv åtta och jag hade en ledig dag. Sova ut, musik på högsta volym, mjukis och våfflor. Sträcka ut sig på soffan och inte göra något, bara, finnas. Utan att bli störd. Utan att bli ifrågasatt och utan att behöva tänka på vilka varor som ska stå på gaveln eller hur jag hade kunnat besvara en kund snällare eller hur jag hade kunnat fronta bättre och hur jag borde varit noggrannare och hur jag borde äta lunch nu så jag har si och så många timmar sen och... Det var en bra dag. Det förtjänade du. Grattis på födelsedagen, the one and only, youself.