mitt vackra hav

igår läste jag mest
gick ut på en promenad och fann mig själv springandes mot havet
detta fantastiska hav
varför känner jag mig så fulländand vid strandkanten?
och jag skrattar rakt ut när jag inser
att de stora stenbumblingarna som en höstdag dykt upp i vattnet
är de fjuniga gässen som jag beundrat under sommaren
det enda fina som någonsin kommit ifrån den här staden
och jag blickor mot horisonten
det är bara så fint
och ingen kamera, ingen tavla och inga ord
kommer någonsin kunna uttrycka vad jag känner

upptäcker en groda påväv tillbaka
sitter på knä och ler mot den innan jag inser att någon joggar i närheten

lång jobbdag
svettigt
har inte orkat duscha än
funderar på om jag ska duscha nu
eller supertidigt imorgon

annars, smider jag planer som vanligt
hoppas jag hinner antecknena det innan det försvinner
hinner uppfylla dem innan de bleknar bort

OBS notera vad som står på det svarta pappret <3




 

Kommentera inlägget här :