Jag har valt att inte uppdatera på länge för det har känts tomt och konstigt.
Har loggat in en del gånger för att skriva men har bara stirrat på webläsarn och sen stängt ner den igen.
Nu, efter 8 veckor i småland, finalen i Girls och när jag äntligen fått sova i en riktig säng, så känner jag mig redo att skriva. All the love I've got for Girls, helt fantastisk serie. Säsongsavslutet som började med att Hanna skrev igen och jag granskade mig själv, när var det egentligen senast som jag kände för att skriva?
Att byta jobb och stad är precis så roligt och sorligt som man förväntar sig. Man tappar en del vänner och man hittar några nya, gamla intressen ersätts av nya och jag försöker hitta motsvarigheter till mina gamla rogivande platser. Att komma in på ett jobb där man förväntas vara den kunniga är inte alltid något positivt har jag märkt. Jag känner mig som en gammal hund som inte kan lära sig och sitta när någon avbryter mig med "så gör vi inte länge". Men annars funkar det bra, vi hittar nya lösningar tillsammans.
Bo i samboförhållande är en prövning men samtidigt en blessing, att bara komma hem och äta god mat och prata om dagen och öppna en chipspåse framför New Girl. Såklart finns det bekymmer, drömmar och farhågor men vi kämpar på som i vilket förhållande som helst. Den här helgen är jag själv hemma i lägenheten för första gången.
Jag firar med att lata mig, sova ut, skriva av mig. Jag har äntligen efter så många veckor tagit mig till gymmet också, och på vägen hem så upptäckte jag en kinarestaurang vid centralen, som jag aldrig hade sett innan (hur kan jag ens ha missat en kinarestaurang?). Jag upplever helt enkelt ett annat kalmar när jag an se staden med andra ögon.
Har loggat in en del gånger för att skriva men har bara stirrat på webläsarn och sen stängt ner den igen.
Nu, efter 8 veckor i småland, finalen i Girls och när jag äntligen fått sova i en riktig säng, så känner jag mig redo att skriva. All the love I've got for Girls, helt fantastisk serie. Säsongsavslutet som började med att Hanna skrev igen och jag granskade mig själv, när var det egentligen senast som jag kände för att skriva?
Att byta jobb och stad är precis så roligt och sorligt som man förväntar sig. Man tappar en del vänner och man hittar några nya, gamla intressen ersätts av nya och jag försöker hitta motsvarigheter till mina gamla rogivande platser. Att komma in på ett jobb där man förväntas vara den kunniga är inte alltid något positivt har jag märkt. Jag känner mig som en gammal hund som inte kan lära sig och sitta när någon avbryter mig med "så gör vi inte länge". Men annars funkar det bra, vi hittar nya lösningar tillsammans.
Bo i samboförhållande är en prövning men samtidigt en blessing, att bara komma hem och äta god mat och prata om dagen och öppna en chipspåse framför New Girl. Såklart finns det bekymmer, drömmar och farhågor men vi kämpar på som i vilket förhållande som helst. Den här helgen är jag själv hemma i lägenheten för första gången.
Jag firar med att lata mig, sova ut, skriva av mig. Jag har äntligen efter så många veckor tagit mig till gymmet också, och på vägen hem så upptäckte jag en kinarestaurang vid centralen, som jag aldrig hade sett innan (hur kan jag ens ha missat en kinarestaurang?). Jag upplever helt enkelt ett annat kalmar när jag an se staden med andra ögon.