Så jag köpte en biljett till Prag. När jag började fundera på att resa var jag också inne på London eller Dublin men tyckte att det nog skulle göra sig bättre som en kompis/sambo-resa än att åka solo. Någonstans i bakhuvudet kom jag ihåg att det fanns billiga flyg till Prag. Det verkar vara en fantastiskt fin stad, fylld med historia och Staropramen. Så jag gjorde som när jag åkte till Berlin, jag ville också ha lite erfarenhet i bagaget så jag drog själv till Berlin för snart tre år sedan. Efter en bokad Magalufresa med en polare så undrade jag vad jag höll på med när jag längtade så mycket efter arkitektur, städer och sevärdheter. Efter ett bråk var resan avblåst och jag undrade varför jag själv aldrig åkte dit jag ville åka. När jag pratade med kompisar så var det alltid en av tre som felade, tid, pengar eller intresse. Magalufpolaren var inte intresserad av att åka till städer och när jag hittade någon som ville åka till Berlin så hade hon inte tid. Men jag kände ändå att det var min tur att åka, så jag bokade biljetten till mig själv. För jag var rädd för många grejer men att åka själv behövde inte vara en av dem.
Nu under våren har jag varit delaktig i en kompis resa och ville själv bara planera något och stiga på ett plan. Sagt och gjort så blev det Prag, som påminner mycket om Berlin. Jag tänkte att det blir lagom att vara där några dagar och bekanta sig med staden.
Borde jag ha åkt med min sambo? Jo man kan ju tycka det, men han jobbar otroligt mycket och jag ville göra något aktivt med min tid. Så det fick bli en resa. Förra gången jag åkte var jag singel och det i sig var ett stort steg på många sätt att åka själv, att inte sitta med mobilen hela tiden och att lära sig lyssna på sig själv. Många värdefulla reflektioner gjordes de där dagarna i Berlin. Med en karta i högsta hugg stampade jag målmedvetet i en riktning tills jag insåg att det var fel. Med huvudet högt började jag gå tillbaka och efter en lång bit insåg jag att jag hade ju gått rätt från början? Det var lite extra steg, eftersom det ändå bara var jag så gjorde det ingenting, men jag lärde mig att bättre läsa av kartor och att ha tålamod.
Nu när jag ska iväg är det mycket mer avslappnat. Tack vare Dollar har jag också rest mycket inrikes med flyg och är van att packa inför ett gäng dagar. Så jag har inte förberett mycket nu för jag vet att när jag väl packar kommer det gå på tio minuter. Har börjat kolla upp lite sevärdheter, restauranger jag vill besöka och bolag som kör en från flygplatsen osv.
Det mest roliga är ju att Dollar har haft många olika storters skrivböcker för en tia och jag haffade ett gäng när jag bodde i Trelleborg. Någon stod det Paris på kom jag ihåg, men inte de andra. Nu när pappa kommit upp med mina grejer så insåg jag att där var i princip en orörd Praugebok. Helt fantastiskt, så jag har börjat planera i den och det får bli Praguedagboken.