Jag kan säga tiotusen saker om varför Dollar är ett fantastiskt företag. Jag kan också ange lika många anledningar till varförr det skulle kunna vara bristfälligt. Fast i grund och botten är det en fantastisk arbetsplats med vettiga roliga människor.
När jag först introduserades till mina nya kollegor i Trelleborg samt den kunniga personalen så avundades jag de andras sammanhållning. De kände inte varandra så bra men de kunde prata om stammkunder och roliga artiklar. När de berättade att det var möjligt för vem som helst att åka iväg och hjälpa till vid nyuppstartningar så kände jag direkt att det var något för mig.
Men tiden gick och jag blev inte erbjuden några byggen. Vad som hände istället var att jag hann lära mig otroligt mycket om sortimentet och kundkretsen. Ens kundbemötande kan alltid förbättras och ens egna person också.
Jag minns att jag tyckte det var mycket hinder i Trelleborg. Ett jävla tjatande hit och dit om det ena och det andra. Vissa kamper vann vi och andra möttes vi halvvägs. Men när jag tittar tillbaka så minns jag bara det bra stunderna. Peppen på öppningen, stammkunden Anki och de kunder som tyckte att vi hade den roligaste affären någonsin. Jag minns de sjuhundra hårsnuddarna vi skulle räkna på inventeringen och varorna som vecka efter vecka var restade och man förklarade så gott man kunde för kunden. Jag minns personalfesterna, eller rastnera där vi ofta skrattade högljutt.
Sedan snart ett år tillbaka har jag berfunnit mig i Nybro sedan vi öppnade där. Lägenheten med katterna och sambon är bara 30 minuter ifrån jobbet. Det har varit mycket skratt. många oförglömliga skämt. Samtidigt så har det också inneburit motgångar och fighter, men som bara har varit små hinder på den väg som vi håller på att passera. Vissa säger att livet är levt när målet har nåtts men andra anser att det är själva resan som är att leva.
När jag ser tillbaka på sedan jag började på Dollar från första början så inser jag hur mycket jag har lärt mig. Om företaget också men främst om relationer, mål och begränsningar. Några av de människor jag lärt känna på Dollar kommer jag ta med mig resten av livet och vissa kommer jag kanske att glömma under tiden. Men när jag står i lokalen i Borås med vetteraner, med människor jag inte känt sen innan men som jag har mycket gemensamt med, så förstår jag att på Dollar är alla välkomna, här är vi alla en stor familj. Till nykomlingarna som ser nervösa ut och sitter tysta i personalrummet vill jag bara säga: välkommen till världens bästa jobb. men världens bästa personal.
När jag först introduserades till mina nya kollegor i Trelleborg samt den kunniga personalen så avundades jag de andras sammanhållning. De kände inte varandra så bra men de kunde prata om stammkunder och roliga artiklar. När de berättade att det var möjligt för vem som helst att åka iväg och hjälpa till vid nyuppstartningar så kände jag direkt att det var något för mig.
Men tiden gick och jag blev inte erbjuden några byggen. Vad som hände istället var att jag hann lära mig otroligt mycket om sortimentet och kundkretsen. Ens kundbemötande kan alltid förbättras och ens egna person också.
Jag minns att jag tyckte det var mycket hinder i Trelleborg. Ett jävla tjatande hit och dit om det ena och det andra. Vissa kamper vann vi och andra möttes vi halvvägs. Men när jag tittar tillbaka så minns jag bara det bra stunderna. Peppen på öppningen, stammkunden Anki och de kunder som tyckte att vi hade den roligaste affären någonsin. Jag minns de sjuhundra hårsnuddarna vi skulle räkna på inventeringen och varorna som vecka efter vecka var restade och man förklarade så gott man kunde för kunden. Jag minns personalfesterna, eller rastnera där vi ofta skrattade högljutt.
Sedan snart ett år tillbaka har jag berfunnit mig i Nybro sedan vi öppnade där. Lägenheten med katterna och sambon är bara 30 minuter ifrån jobbet. Det har varit mycket skratt. många oförglömliga skämt. Samtidigt så har det också inneburit motgångar och fighter, men som bara har varit små hinder på den väg som vi håller på att passera. Vissa säger att livet är levt när målet har nåtts men andra anser att det är själva resan som är att leva.
När jag ser tillbaka på sedan jag började på Dollar från första början så inser jag hur mycket jag har lärt mig. Om företaget också men främst om relationer, mål och begränsningar. Några av de människor jag lärt känna på Dollar kommer jag ta med mig resten av livet och vissa kommer jag kanske att glömma under tiden. Men när jag står i lokalen i Borås med vetteraner, med människor jag inte känt sen innan men som jag har mycket gemensamt med, så förstår jag att på Dollar är alla välkomna, här är vi alla en stor familj. Till nykomlingarna som ser nervösa ut och sitter tysta i personalrummet vill jag bara säga: välkommen till världens bästa jobb. men världens bästa personal.