Ja hallå igen ja
Jag har inte uppdaterat på ett tag men resultatet har kommit och jag kom in på utbildningen i Kalmar!!
(OBS förlåt om ni tycker att jag upprepar mig, minns inte hälften av jag uppdaterar och ibland kan jag inte släppa somliga tankar. Nedan följer mitt möte med universitet och Genus, om jag nämnt det innan, feel free to jump past it).
Samtidigt som jag är stolt och överväldigad är jag rädd eftersom jag läst två terminer tidigare men blev så himla skoltrött. Jag hade nog inte ritkigt förstått innebörden av vad som väntade, och väl i grupparbetena gjorde vad jag kunde, men det var inte särskilt mycket. Alla kan läsa samma text men i kontext till vad man själv har för kunskap kan texten tolkas på flera olika vis. Ibland uppfattade folk att jag inte höll med dem när de förklarade teorier men jag kunde lika bra ha läst kinesiska för vissa grejer var så långt ifrån mitt förstånd. I slutändan så kände jag mig korkad och hur mycket jag än läste så tolkade jag det på fel sätt (eller gjorde en analys som inte var speciellt bra).
I grund och botten kände jag mig otroligt korkad. Jag lärde mig oerhört mycket och jag bär med mig mycket av det än idag, vill fortfarande lära mig, men nu i min egen takt. Sannolikheten för att samma förvirrade tillstånd ska uppstå igen är ganska stor. Mitt hjärta slår för att hjälpa till och Torey Hayden har inspireat mig (även om hennes metoder förmodligen inte skulle godkännas idag). Men, precis som när jag introducerades till Genus kom människor ifrån riktiga livet, som de flesta gör, med olika erfarenehter, agendor och åsikter. När jag kommer gå på introduktionsföroläsningen kommer jag förmodligen hamna bredvid människor som kanske själva har jobbat inom vård eller omsorg, kanske har de jobbat med barn eller själv har ett gäng ungar. I mitt bagage har jag fantastiska år på Dollar, totalt 5 år inom handel och mockat i ett stall.
Så, på gott och ont, har jag inte uppdaterat för vad man skriver man? Jag vill inte trasha Genus, jag rekommenderar alla att läsa minst en termin. När jag läste första gången så var jag inte förberedd. Första dagen efter lektionen pratade vi om böcker och alla hade letat så intensivt efter alla och jag hade inte ens öppnat kurslitteraturslistan. Jag tyckte jag kunde söka till Genus när allt jag ville var att alla människor ska bli betraktade som att de är lika mycket värda. Mycket fick jag lära mig där. Skoltrött började jag istället söka jobb. Nu när jag lämnat in min ansökan så är det fortfarande med samma simpla värdering, att alla är lika värda.
Hittade lite böcker från kurslitterturslistan på blocket så nu har det precis kommit hem ett paket. Tre böcker har dimpt ner i brevlådan. Jag oroar mig ständigt men det känns ändå som en liten tröst när jag går igenom böckerna inför hösten och min första reaktion är att det kommer bli himla intersant.
Jag har inte uppdaterat på ett tag men resultatet har kommit och jag kom in på utbildningen i Kalmar!!
(OBS förlåt om ni tycker att jag upprepar mig, minns inte hälften av jag uppdaterar och ibland kan jag inte släppa somliga tankar. Nedan följer mitt möte med universitet och Genus, om jag nämnt det innan, feel free to jump past it).
Samtidigt som jag är stolt och överväldigad är jag rädd eftersom jag läst två terminer tidigare men blev så himla skoltrött. Jag hade nog inte ritkigt förstått innebörden av vad som väntade, och väl i grupparbetena gjorde vad jag kunde, men det var inte särskilt mycket. Alla kan läsa samma text men i kontext till vad man själv har för kunskap kan texten tolkas på flera olika vis. Ibland uppfattade folk att jag inte höll med dem när de förklarade teorier men jag kunde lika bra ha läst kinesiska för vissa grejer var så långt ifrån mitt förstånd. I slutändan så kände jag mig korkad och hur mycket jag än läste så tolkade jag det på fel sätt (eller gjorde en analys som inte var speciellt bra).
I grund och botten kände jag mig otroligt korkad. Jag lärde mig oerhört mycket och jag bär med mig mycket av det än idag, vill fortfarande lära mig, men nu i min egen takt. Sannolikheten för att samma förvirrade tillstånd ska uppstå igen är ganska stor. Mitt hjärta slår för att hjälpa till och Torey Hayden har inspireat mig (även om hennes metoder förmodligen inte skulle godkännas idag). Men, precis som när jag introducerades till Genus kom människor ifrån riktiga livet, som de flesta gör, med olika erfarenehter, agendor och åsikter. När jag kommer gå på introduktionsföroläsningen kommer jag förmodligen hamna bredvid människor som kanske själva har jobbat inom vård eller omsorg, kanske har de jobbat med barn eller själv har ett gäng ungar. I mitt bagage har jag fantastiska år på Dollar, totalt 5 år inom handel och mockat i ett stall.
Så, på gott och ont, har jag inte uppdaterat för vad man skriver man? Jag vill inte trasha Genus, jag rekommenderar alla att läsa minst en termin. När jag läste första gången så var jag inte förberedd. Första dagen efter lektionen pratade vi om böcker och alla hade letat så intensivt efter alla och jag hade inte ens öppnat kurslitteraturslistan. Jag tyckte jag kunde söka till Genus när allt jag ville var att alla människor ska bli betraktade som att de är lika mycket värda. Mycket fick jag lära mig där. Skoltrött började jag istället söka jobb. Nu när jag lämnat in min ansökan så är det fortfarande med samma simpla värdering, att alla är lika värda.
Hittade lite böcker från kurslitterturslistan på blocket så nu har det precis kommit hem ett paket. Tre böcker har dimpt ner i brevlådan. Jag oroar mig ständigt men det känns ändå som en liten tröst när jag går igenom böckerna inför hösten och min första reaktion är att det kommer bli himla intersant.