Hej 2018, och hej ärlighet

På instagram delas vänners populäraste bilder, de sammanfattar sina år och blickar framåt. Minnena av alla brutna nyårslöften får mig att sudda bort alla löjliga påstående om att bli hälsosammare eller lära mig något nytt.

Vad har jag egentligen fått ut av det här året? När jag funderar är jag arg på Hampus, när jag funderar på vilka nio bilder som skulle vara med i mitt kollage skulle han vara utanför. Jag tänker tillbaka till januari där jag stod på jobbet och hatade min siutation.

Det var ganska så exakt 360 dagar sen men det känns som det var tusen år sedan där i butiiken. Jag var ju så ung och dum. Jag bestämde mig för att börja plugga och det blev min räddning för jobbet också. Nu kan jag komma tillbaka till jobbet och uppskatta allt, men jag vet att om jag hade fortsatt hade jag inte älskat det lika mycket som jag gör nu.

Jag skakade på huvudet åt nyårslöften men inser att jag vill inte ha det som innan. Jag vill ha ett ärligare år.

Så här är den långa dolda tidslinjen
- Hampus gjorde slut med mig efter en fest i Växjö, mitt i natten. Jag blev himla ledsen men han gjorde klart för mig att han ville ha en paus. Jag frågade dagen efter om jag skulle vinna tillbaka honom eller börja söka lägenhet och då var det lägenhetssökande som gällde.
- Det finns inget bra sätt att säga det här. Men samma natt som festen i Väjö stötte jag på en kille som kunde hela texten till en specifik olämpliga artist som jag inte tänker nämna, men som jag såklart också kunde hela texten till.
- Jag hittade snubben på tinder och tänkte att det här skulle bli en kul grej.
- Sebastian, som han heter, och jag hade helt plötsligt väldigt mycket gemensamt. Våra samtalsämnen tog aldrig slut och helt plötsligt satt vi och snackade om seriemördare vid köksbordet mitt i natten.
- Nu har det gått ca tre månader sedan vi träffades och jag har fortfarande inte skrivit ut något om honom.
- The rule of the rebond. Jag tog en extremt känslomässig och spontan väg för några år sedan när jag och Fredrik gjorde slut. Jag sprang rakt in i famnen på en annan kille och medan alla mina vänner och familjen himlade med ögonen så viftade jag bort deras kommentarer, han här var ju på riktigt.
- Tills, den dagen då jag och Fredrik började prata mer, vi ville ju såklart vara vänner. En dag pratade vi mer än jag och den andra killen och jag började inse allt gick åt skogen om jag inte var tillsammans med Fredrik. Så, vi fann varandra igen, klämde ur några bra månader och sedan insåg jag att jag att vi inte kunde vara tillsammans. Vi hade haft några bra månader men vi var ju så himla olika.
- Så ja, hallå, Deja vu, osv. Nu har jag stått med vetenskapen om mina då, tidigare känslor och hela tiden applicerat på de förhållande jag har med Sebastian och det vänskapsförhållande jag har med Hampus.
- Men så satt jag i min förvirring och undrade vad jag höll på med. Det var ju ett jättebra beslut att jag och Hampus gick egna vägar.
- Så, hej 2018, nu ska jag vara ärligare. Jag har träffat en kille, och han heter Sebastian. Jag har också träffat många nya människor som gör att jag lär mig saker om livet, om städer långt här ifrån eller saker om mig själv till och med. Så har vi såklart Hampus som jag inledde året med. Som ska vara med i kollaget.


Kommentera inlägget här :